Haight-Ashbury

Ligger i min säng på vandrarhemmet Pacific Tradewinds och skriver det här efter en lååång dag på San Franciscos gator och torg. Vilken stadspuls det är här om man jämför med Las Vegas som jag nu kan tycka att det kändes som att man var inne i en bubbla av något slag, vilket man också var på vissa sätt. Här är det höga hus, överfulla spårvagnar, folk på alla möjliga ställen och av alla möjliga nationaliteter. Precis så här hoppades jag att San Francisco skulle kännas!

Träffade Allister, en kille från Nottingham som varit och jobbat som graphic designer (en riktig, J) ett år nere i Nya Zeeland och har 10 dagar i staterna innan han åker hem till good old Britain. Tillsammans gjorde vi Haight-Ashbury, epicentrum för hippierörelsen under 60-talet. Det blev inga bilder därifrån för att någon (misstänker Al Qaida) har laddat ur min kamera och den var alltså batterilös när jag skulle dokumentera alla post-hippies.

Resten av bilderna är på väg in till bloggen.

Vandrarhemmet är fint, mjukisbyxor&nudlar-tänket regerar här som på alla andra vandrarhem jorden över. När man checkar in säger de "Hello friend" och "good to have you here friend", det är man ju såklart en sucker för. Men som vanligt är dusch och förvaring en bajsmacka utav guds nåde när man bor på vandrarhem (och är van Bellagio, tihi). Man måste köa och tränga sig förbi halvnakna män in i en äcklig dusch som om man kisar hårt kan se alla bakterier och ebolavirus krypa omkring och vänta att få sätta sig på en naken svensk. Brrr.

Efter 12 är jag med i "Efter 12" på någon av radiokanalerna (p4?) i ett samtal om spel och spelande. Kommer i vanlig ordning make a fool of myself men med ert trogna stöd ska det säkert gå bra. Kan ju bli långrandig och fackspråkig (och därmed obegriplig) när det gäller mitt pokerspelande men det blir nog bra. Det här är alltså söndag kl 12 (efter 12 egentligen) vi pratar om.

Yours truly kan ha gått vilse i 3 timmar när jag skulle ut och köpa mig lite till livs vid klockan 23 igår. Det var soft. Pratade med min första amerikanska polis, och tro det eller ej, han åt en munk. Han visste inte vart Pacific Tradewinds låg men utstrålade pondus med sin gigantiska batong och sin puffra. Vill ha en stor batong som jag skulle slå mina vänner med när de inte lyssnar på mig, man får en ofrånkomlig och absolut pondus när man viftar med en batong.

Trådlöst internet borde ni testa där hemma, men man brukar ju säga att det som finns i Amerika tar 10 år på sig innan det kommer till Sverige så ni får gott vänta till 2018. Men jag ger det två tummar upp!

Kvällen ligger framför mig, men Allister somnade just då han sov brevid en snarkande luns i natt. När han blev som mest desprerat sparkade han snarkaren i huvudet och körde toalettpapper i sina öron och kunde till slut knipa sig en timmes sömn. Sen när han nog inte van "living in the fast lane" med petit moi bakom ratten, hehe. Får se vad jag hittar på men måste vara hemma kl 03 och vänta på samtal från radion, är väl typ det.

God Speed.