Dag 6 - Nu är jag jag igen

Alltså... WSOP är nu glömt (nä, men lagt till handlingarna) och jag ska göra Vegas. Men... det är fan ingen rolig stad att vara själv i. Får överhuvudtaget inte tag i Martin, jag är alltså "dömd" till att gå ut själv.

Det vore helt i sin ordning men det känns som att det är mycket nattklubbar som jag inte är så sugen att gå själv på. De känns på tok för hippa för mig, orkar inte med tokhög kass musik med brudar som dansar sexigt värre i burar, vilket verkar vara definitionen på hippt här i USA. Har aldrig varit för att det ska vara hippt bara det är bra musik vilket det inte kommer vara. Kommer valsa omkring där en stund samtidigt som jag känner att den store svarte vakten släppte in "my swedish ass" lite på nåder. No funny buisness liksom.

Fått 100 tips av olika grabbar om strippklubbar men det är ju det sista jag har tänkt gå på. Kan inte se något mer ångest framför mig (ja, visst är jag PK), folk som står och åmar sig för pengar. Tss.

Demografin består av:
Pensionärer
Par på romantisk utflykt. Tss.
Mellanålders Gamblers
Unga Gamblers
Anton

Nu är jag lite extra grumpy efter en lång promenad tidigare, satan så varmt det var. Gick in i en affär som heter "Everything Coca-Cola" och köpte mig ett stycke Lyxcola för $1.50. Bästa Colan på länge.

Jag må vara ytlig som säger att den här staden känns sjukt ytlig. Vandrande plastbitar som har brösten i näsborrarna och pengar i blick i klänningar som de förmodligen måste sprätta sömmarna för att komma ur. Män som tycker pengar är det coolaste som finns och som inte har något emot att ta servitriserna på rumpan varje gång de dricksar (I ain't tippin for nuttin).

Gick förbi ett amerikanskt grabbgäng i 25-årsåldern som satt runt ett bord här nere i casinot, de var högljudda och väldigt... amerikanska. Det skiner som omkring dom hur sköna killar de tycker att de är när de sitter där med sina gigantiska margaritas (finns seriöst meterlånga glas) och knappt kan hålla sig innan de ska iväg och visa vem som bestämmer. När jag passerar reser sig en av dom upp och skriker rätt ut "On top of the world!" till alla och ingen. Där och då insåg jag att jag hade bevittnat det mest patetiska ögonblicket i mitt liv.

Det mest störande måste ändå vara när folket vid pokerbordet HELA tiden måste föreläsa om att man måste ha 10 ggr raiset i stacken för att syna för set value och att man borde kunna hitta folden med top set när färgkortet sitter på rivern trots att man har nästan hela stacken inne. "I knew you had me beat!" har jag hört några säga i triumf när de gjort en idiotsyn för hela stacken och såklart satt mirakelkortet på rivern. Blir så innåthelvete irriterad när de ifrågasätter rena standardbeslut men orkar såklart inte säga något, får bara en brinnande stark önskan att ta alla deras pengar. End of rant.

Internetpokern går tokigt bra dock, bara lirat några timmar denna månad men nära att ha vunnit ihop det jag betalade för WSOP vilket känns fint.

Ähh, struntar i att gå utanför rummet. Äter här istället.

Patch over and out.