Nära, nära

Skrev just ett inlägg om att jag tänker sluta med bloggandet, eller ta en paus. Raderade det dock rätt omgående då jag insåg att det faktiskt skulle bli lite tomt utan A day in ze life att skriva av sig i. Nu har det blivit lite dålig frekvens senaste dagarna och även innehållet har blivit rena referat av mina dagar helt utan reflektion. Det vill ju ingen läsa.

Finns ett par förklaringar.
Dels har jag varit utan internet och varit hänvisad till en grisig dator på hostelet senaste veckan. Blir vansinnig bara jag tänker på den glappa space-knappen (den längsta tangenten på tangentbordet för er äldre läsare, hehe) som omöjliggjorde effektivt skrivande. Dessutom kom det alltid någon svettig fransman, frustandes och stånkandes, och satte sig på väntstolen just bakom datorn. Var ju knappt nå irriterande.

Min laptop har även varit trasig och jag blev tvungen att punga ut för en ny sladd för att kunna ladda den. Fick betala ca $200 för det, misstänker att jag blev lurad av den gnidige nasaren men var inte på humör att börja pruta. Någon som kan ge mig en estimering på hur många dollares han skinnade mig på?

Resetröttheten är också ett faktum, är aningen blassé (ville bara skriva blassé) efter en månad på resande fot och har svårt att hitta de där guldkornen i dagarna av solande och "hello, I'm from Sviiden". Men ska vaska lite hårdare.

Nyheter! Extra! Extra! Nyheter!
Anton möter upp med
okänd kvinna i
USA

Jo det är sant. Efter att ha tjatat på nästan alla av er någon gång under sommaren har nu en person klivit fram och visat sig ha det rätta materialet!

Satt och pratade med Britta för två dagar sen(på grisdatorn) då hon nämner att hon ska ut och resa ensam men vet inte riktigt vart, jag som är i en utsatt position utbrister såklart "kom hit!" och börjar en massiv övertalningskampanj om alla New Yorks fröjder. Och till min stora glädje och med den största respekt för impulsiviteten i hennes beslut får jag dagen efter ett mail "Vi ses på söndag!". Då vinner man poäng hos mig :).

Bättre äta gröt tillsammans än oxfilé ensam eller hur nu citatet går. Kan bara instämma. Gröt söndag kl 20.15 på La Guardia.