Nära, nära

Skrev just ett inlägg om att jag tänker sluta med bloggandet, eller ta en paus. Raderade det dock rätt omgående då jag insåg att det faktiskt skulle bli lite tomt utan A day in ze life att skriva av sig i. Nu har det blivit lite dålig frekvens senaste dagarna och även innehållet har blivit rena referat av mina dagar helt utan reflektion. Det vill ju ingen läsa.

Finns ett par förklaringar.
Dels har jag varit utan internet och varit hänvisad till en grisig dator på hostelet senaste veckan. Blir vansinnig bara jag tänker på den glappa space-knappen (den längsta tangenten på tangentbordet för er äldre läsare, hehe) som omöjliggjorde effektivt skrivande. Dessutom kom det alltid någon svettig fransman, frustandes och stånkandes, och satte sig på väntstolen just bakom datorn. Var ju knappt nå irriterande.

Min laptop har även varit trasig och jag blev tvungen att punga ut för en ny sladd för att kunna ladda den. Fick betala ca $200 för det, misstänker att jag blev lurad av den gnidige nasaren men var inte på humör att börja pruta. Någon som kan ge mig en estimering på hur många dollares han skinnade mig på?

Resetröttheten är också ett faktum, är aningen blassé (ville bara skriva blassé) efter en månad på resande fot och har svårt att hitta de där guldkornen i dagarna av solande och "hello, I'm from Sviiden". Men ska vaska lite hårdare.

Nyheter! Extra! Extra! Nyheter!
Anton möter upp med
okänd kvinna i
USA

Jo det är sant. Efter att ha tjatat på nästan alla av er någon gång under sommaren har nu en person klivit fram och visat sig ha det rätta materialet!

Satt och pratade med Britta för två dagar sen(på grisdatorn) då hon nämner att hon ska ut och resa ensam men vet inte riktigt vart, jag som är i en utsatt position utbrister såklart "kom hit!" och börjar en massiv övertalningskampanj om alla New Yorks fröjder. Och till min stora glädje och med den största respekt för impulsiviteten i hennes beslut får jag dagen efter ett mail "Vi ses på söndag!". Då vinner man poäng hos mig :).

Bättre äta gröt tillsammans än oxfilé ensam eller hur nu citatet går. Kan bara instämma. Gröt söndag kl 20.15 på La Guardia.

Radda min dator, dod eller levande!

Min laptop andas for tillfallet inte. Det kanske ni marker pa att jag inte har sa manga prickar i mitt sprak for tillfallet. Nu kommer det nagra fulla amerikaner och skrattar, de vacker nog hela hostelet. Ena damen ligger pa golvet, lite elegant sadar. Kanske mer an alkohol i systemet?

Maste fa tag i en dataaffar imorgon, datorn tror jag ar ok, det gar inte att ladda den bara. Det suger, kanner mig isolerad har i Miami Beach utan min lilla Lappe.

Klockan ar 05.52 har och snart ar det dags for lite strandliv (gillar de ord som faktiskt kan skrivas korrekt fortfarande). 2 timmar ar vad jag ska pressa idag. Kommer bli brunare an Newcastle Brown Ale.

Soldisciplin och ensamhet

Dagen spenderades delvis på stranden, efter bittra erfarenheter i Thailand var jag noga med att inte låta min vita lekamen stekas allt för länge utan hade full koll på min soltid. Kan konstatera att det blev mycket bra, inte bränd men lite färg. Tiden på stranden spenderades läsandes Vonnegut och badandes Atlant.

Kanske fick jag svullhuvud efter Tokyo och trodde att jag skulle stöta på roliga människor i varje gathörn men kompanjoner lyser med sin frånvaro ända sen the good old days in San Francisco. Äta själv på restaurang... lunch går bra då jag kan ha en bok med mig med bättre samvete men ser det inte lite malplacerat ut med en bok under middagen? Inte för att det hindrande mig idag.
Jag bjuder alla som vill komma över på en tre rätters middag på valfri lokal (jag har veto, hehe) och all den dryck ni kan svälja efteråt, bara ni kommer över. Erbjudandet gäller fram till 2:a Augusti.

Har en italiensk grävmaskinsmekaniker som enda rumskamrat för tillfället, i rummet intill bor en spanjor som ser ut som en grottmänniska med rabies. Fulaste människan jag sett, min spegelbild inräknad. Han har hållning som en seriemördare och munnen ser ut som en toalett. Men nog om min kära partner in travel.

Ligger och borde sova, men drar på det av någon anledning. Vill ha sällskap.

12 timmars skönhetssömn

Slocknade rätt hårt när jag väl fått min säng på det här fräscha vandrarhemmet, ryser när jag tänker på hostelet i New Orleans nu, 12 timmars sömn var underbart efter vakan och till igår. Klockan är 05.27 här i Miami och jag sitter i allrummet och surfar lite i väntan på lite dagsljus då jag ska ner på stranden och äta lite frukost. Hostelet är så sjukt centralt, mycket nöjd med det.

Ska ta lite poker innan jag går ner och äter. Hej svejs.

Golden Brown, The Stranglers.

Om inte världens bästa låt så världens bästa intro. Lyssna och njut.

Mer bilder åt folket

Har dokumenterat resan något ytterligare, ni kan se resultatet nedan.

Tada!

Åker mot Miami om 7,5h (kl 06), blir alltså en vaka och packning som gäller i natt.

Tror jag kan ha fått lite färg på min stackars kropp idag, blir mer och mer av den (kroppen alltså) då jag äter.... fett. Måste skärpa mig med kosten annars blir jag osmal.

Slutet på en era

Mina fina Vans som följt mig runt jordklotet är kasserade för gott. Det är som att förlora ett husdjur ungefär :).

Dag ?, Lördag

Igår gick jag ut i natten med några på vandrarhemmet, ingen egentligen höjdare men var helt ok. Fick en av mina melankoliska fyllor så jag smet iväg och tog en taxi hem, satte mig och gjorde ingenting i ett par timmar innan jag gick till sängs. Fest idag igen antar jag men usch så jag saknar att festa med er där hemma, även om alkohol är förbrödrande ersätter det inte att faktiskt känna en människa. Men on a positive note är vandrarhemmet (som det snart kommer bilder på) fullt av gamla hippies, danskar, walesare, en väldigt läcker dam med röda lackskor av okänt ursprung och mig själv. Det blir nog fint i slutändan.

Har spelat lite internetpoker idag och igår, blir lite mer tid på hostelet i en stad som New Orleans som lever upp på natten i ett dis av alkohol och jazz. Resultatet är marginellt plus, är aningen rädd för att förlora stort då det brukar lägga sordi på det mesta och jag inte vill förstöra semestern med en fin 30000 förlust innan utgången.

Saknar er alla, ja till och med dig!

There is a house in New Orleans...

Varje gång jag går ut från en flygplats i en varm stad och känner värmen slå emot mig får jag på allvar för mig att jag står i någon slags varmluftsutblås och att det omöjligt kan vara så här varmt. Tar några sekunder att inse att det faktiskt är stekhett och i samma stund som jag inser det bryter den första svettdroppen fram, slutsatsen av det är alltså att mina svettkörtlar och min hjärna håller ungefär samma hastighet.

I San Francisco stänger alla barer kl 02, här i New Orleans stänger de aldrig. Det tilltalar mig en hel del, inte låta kvällen dikteras av alltför snålt tilltagna öppettider (tänk Umeå och San Francisco) utan istället av hur rolig förfesten är och vilken alkoholnivå man har i kroppen.

Hostelet jag bor på är det funkigaste, galnaste, varmaste, mest slitna jag någonsin bott på. Ska ta ett gäng bilder åt er så ni bättre förstår vad jag menar med mina ord.

Måste sluta, ska hoppa in i duschen för andra gången på ett par timmar och sen börjar nog festen här. Men du! Vi ses!

Sista dagen i San Francisco

Pokerkvällen igår var rolig på så många sätt att det är svårt att ge en bra återgivning av dom alla. För det första var folket där ett sånt fantastiskt galleri av amerikanska stereotyper att jag knappt kunde tro att det var sant. Vi hade tight medelålders vit man med glasögon och skägg som var genomtrevlig, vi hade lös, tuggummituggande, tandpetare i munnen och basketlinne svart kille, vi hade en kines som kallade mig för "white guy" så fort jag gjorde något och hela tiden skrek "I raaaiseee youuuu" eller "thats a bruff, I would call your bruff!", vi hade passiv asiatisk kvinna som limpade in alla sina Ax och åkte ut först mot en uppenbar flush med sitt floppade topp par.

Genomgående för detta förbrytargalleri var att de var totalt, totalt genomusla. De är de sämsta spelarna jag spelat mot någonsin och det är inte ens en överdrift. De snackade snacket dock. Aldrig hört så många pokertermer under så kort tid i mitt liv. Genomvidriga spel belönades med imponerade utrop och applåder när någon spelat en hand fel genom varje gata men mirakulöst vunnit den ändå.

Men.... man får komma ihåg att det var en $50 pokerkväll med glada amatörer (de var verkligen glada) och jag var tvungen att anstränga mig för att inte vara ett rövhål som bara sitter där och ser alla vinklar man kan attackera ur och vilka spelare man ska försöka isolera för att de sticker ut som de sämsta vid bordet. Jag gjorde allt det men försökte ha trevligt och vara en happy-go-lucky-kille samtidigt. Resultatet blev sådär. Jag åkte som 5:a av 20:a i den väääldigt grunda turneringen där turmomentet var enormt (snittstacken på finalbordet var ca 7BB, för er som inte är pokernördar innebär det att man måste spela för alla sina marker om man ska vara med i en hand) och det var snack om att dra igång ett cash game där värdet för mig hade varit helt enormt men det blev aldrig av.

Nog om poker.

Var på San Francisco Museum of Modern Art igår och de hade en Frida Kahlo-utställning som var mycket bra, något jag inte hade trott på förhand. Bäst var dock utställningen med modern kinesisk konst, den var helt enorm. Ska inte ens börja förklara varför jag blev så imponerad av den men var som sagt helt fantastisk. Viktig.

Idag har jag klippt mig på en salong vid Union Square, killen som klippte mig hette Sean och spelade i ett metalband vid namn Vengince, de låter som ett amerikanskt rockband gör mest. Tror jag blandar tempus lite väl friskt men det får ni nog leva med. Blev iallafall 1.3 poäng mer söt.

Nu är klockan 19.01 och jag funderar vart kvällen skall ta vägen. Åker till New Orleans kl 13.10 imorgon och kan inte festa så hårt om jag nu skulle vilja det. Ska ta tempen (inte bokstavligt) på de andra i hostelet för att se om de är upp för något skoj.

Lagt upp några bilder till men är lite svårt då internet fuckar lite här, ska se om jag kan få upp lite mer i N.O. Saknar Sverige och en del av svenskarna där en hel del, saknar även att prata svenska. Man måste helt enkelt anstränga sig mer när man ska konversera på engelska, svårt att bara spotta ut ord om ditten och datten.

Inte många stunder jag är på hostelet och bloggandet blir därför en aning stressat och kanske lite väl stackato då och då.

San Franciscos nattliv och framtiden

Var ute på stadens gator och torg igår tillsammans med två engelsmän (Allister och Tom), Pedro från Chile, Laura och Allison från Skottland och Barry från Australien. Är sååå cosmopolitansk.
Förfestade med rom och cola på hostelet och sprang sen ut och hann inte mer än in på stället så ville folket vidare på nästa när jag knappt hunnit väta läpparna. Sagt och gjort, vi springer ut och hinner inte till final call på The Saloon och får gå hem med svansen mellan benen. Så kan det gå.

Fick mitt antagningsbesked och jag är antagen till Uppsala till hösten. Jurist javisst! Nu måste jag intensivsöka en lägenhet där nere, vill gärna inte kombinera de i sig spännande kombinationerna uteliggande och juridikstuider. Om ni har en 4:a centralt där jag kan få bo gratis kan ni ju höra av er till mig.

Känns vemodigt att flytta från Umeå, men konstigt vore väl annars. Har väldigt många trevliga minnen från Umeå, har ju bott där 3,5 år av mitt liv. Flyttade ner tillsammans med Marie i januari 2005 för att plugga psykologi, flyttade sen ensam till en studentkorridor sommaren 2006 och sen blev jag roomie med Rosa i mars 2007. Är ju inte så att jag försvinner från jordens yta men känns lite att flytta iväg som sagt, dessutom till en stad där jag inte känner en enda människa och den enda som känner igen mig där är förmodligen vakten jag kallade "jävla fascist" när han inte ville släppa in mig på krogen igen.

Nu måste jag duscha och göra mig redo för San Francisco igen. Dave som äger hostelet fick höra att jag varit med i WSOP och bjöd in mig på pokerkväll med det habila inköpet $50. Får se hur det går.

Ha det!

Här får ni bevis!

Här ser ni att jag faktiskt varit i USA och inte i Enskede som elaka tungor påstår!

Bilder

Nu vill Allister surfa Facebook. Återkommer!

Haight-Ashbury

Ligger i min säng på vandrarhemmet Pacific Tradewinds och skriver det här efter en lååång dag på San Franciscos gator och torg. Vilken stadspuls det är här om man jämför med Las Vegas som jag nu kan tycka att det kändes som att man var inne i en bubbla av något slag, vilket man också var på vissa sätt. Här är det höga hus, överfulla spårvagnar, folk på alla möjliga ställen och av alla möjliga nationaliteter. Precis så här hoppades jag att San Francisco skulle kännas!

Träffade Allister, en kille från Nottingham som varit och jobbat som graphic designer (en riktig, J) ett år nere i Nya Zeeland och har 10 dagar i staterna innan han åker hem till good old Britain. Tillsammans gjorde vi Haight-Ashbury, epicentrum för hippierörelsen under 60-talet. Det blev inga bilder därifrån för att någon (misstänker Al Qaida) har laddat ur min kamera och den var alltså batterilös när jag skulle dokumentera alla post-hippies.

Resten av bilderna är på väg in till bloggen.

Vandrarhemmet är fint, mjukisbyxor&nudlar-tänket regerar här som på alla andra vandrarhem jorden över. När man checkar in säger de "Hello friend" och "good to have you here friend", det är man ju såklart en sucker för. Men som vanligt är dusch och förvaring en bajsmacka utav guds nåde när man bor på vandrarhem (och är van Bellagio, tihi). Man måste köa och tränga sig förbi halvnakna män in i en äcklig dusch som om man kisar hårt kan se alla bakterier och ebolavirus krypa omkring och vänta att få sätta sig på en naken svensk. Brrr.

Efter 12 är jag med i "Efter 12" på någon av radiokanalerna (p4?) i ett samtal om spel och spelande. Kommer i vanlig ordning make a fool of myself men med ert trogna stöd ska det säkert gå bra. Kan ju bli långrandig och fackspråkig (och därmed obegriplig) när det gäller mitt pokerspelande men det blir nog bra. Det här är alltså söndag kl 12 (efter 12 egentligen) vi pratar om.

Yours truly kan ha gått vilse i 3 timmar när jag skulle ut och köpa mig lite till livs vid klockan 23 igår. Det var soft. Pratade med min första amerikanska polis, och tro det eller ej, han åt en munk. Han visste inte vart Pacific Tradewinds låg men utstrålade pondus med sin gigantiska batong och sin puffra. Vill ha en stor batong som jag skulle slå mina vänner med när de inte lyssnar på mig, man får en ofrånkomlig och absolut pondus när man viftar med en batong.

Trådlöst internet borde ni testa där hemma, men man brukar ju säga att det som finns i Amerika tar 10 år på sig innan det kommer till Sverige så ni får gott vänta till 2018. Men jag ger det två tummar upp!

Kvällen ligger framför mig, men Allister somnade just då han sov brevid en snarkande luns i natt. När han blev som mest desprerat sparkade han snarkaren i huvudet och körde toalettpapper i sina öron och kunde till slut knipa sig en timmes sömn. Sen när han nog inte van "living in the fast lane" med petit moi bakom ratten, hehe. Får se vad jag hittar på men måste vara hemma kl 03 och vänta på samtal från radion, är väl typ det.

God Speed.

Nu först förstår jag Garbo

Sprang på Indiscreet eller Johan Cretz som han egentligen heter under pausen under WSOP. Han blev utsedd till Sveriges pokerskribent 2007 och hans blogg är eminent varjedagsläsning. Varken han eller jag gick särskilt hett i WSOP men han videobloggade sin tripp till Vegas och resultatet kan ni se här:

Gedwyn ställs till svars

Att jag bara hälsar Esbjörn och Linda är inte för att jag hatar er andra och aldrig mer vill se er utan mer för att de är pokerspelare och hade kunnat snubbla över den här bloggen själva och få en trevlig överraskning. Men nu är jag alltså så fräckt självförhärligande att jag postar den här på min blogg istället. Njut av mitt dumflin just när jag swipas bort :).

Tillåt mig vara lite pretentiös

Tänkte dela med mig av en dikt jag tycker väldigt mycket om, Pär Lagerkvists "Det är vackrast när det skymmer".

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra -
ensam, utan spår.

Humöret är fint

Var länge sen jag var på så dåligt humör som jag var på när jag skrev mina två förra blogginlägg men något så enkelt som lite mat och en dusch kan göra under för humöret. Ska ner och spela en turnering strax och inatt blir det den efterlängtade fotorundan. Ska bli roligt att ta en ordentlig tur på strippen nattetid.

*Edit - Humöret är piss. Förlorat AA vs QQ i reraisad, AQ vs KQ på Q high inom loppet av några minuter. Den oturen jag har haft de senaste dagarna tar andan ur mig. $2000 back när jag borde vara $2000 upp. En allnighter har just startat.... Svär att jag inte ska lämna pokerborden innan jag har tillbaka varenda cent jag blivit rånad på. Om jag någon gång kan ha lika tur som jag har otur kommer jag fan bli $-miljonär på några dagar.

*Editedit - Humöret är ok :). Får sluta vara så bipolar och inte låta resultaten bestämma humöret så här pass mycket. Lite onödigt men svårt att inte bli påverkad. Vann tillbaka allting inatt plus $1000 till. Det var fint.

And away we go!

San Francisco-New Orleans-Miami-New York. Så ser min rutt för denna månad ut. Åker västerut 11:e juli och mot New Orleans den 17:e. Har inte bokat Miami eller New York ännu men det hinns med.

Intagningsbesked tack!

Ska inte skriva mer ättika innan jag ätit något, blir texten säkert lite ljusare.

Dag 10 - I just don't know what to do with myself

Fick just ett mail att jag inte kan åka hem på returresan på den biljett jag redan betalat typ 9000 kr för. Det var alltså 9000 kr i sjön. Trevligt trevligt. Hem måste jag ju dock..

Resan till och från USA kommer då kosta mig 21000 kr totalt, fan så billigt och bra!

Skulle såklart ha kollat upp om man bara kunde utnyttja hemresan på en tur och returbiljett men kunde inte i min vildaste fantasi tro att det skulle vara ett oöverstigligt problem. Det får man alltså sota för nu. Men som man bäddar får man ligga etc etc etc etc etc etc etc etc etc.

Blev på ett sånt fantastiskt dåligt humör av den nyheten så jag vet inte vart min dag ska ta vägen. Klockan är 13.35 och det enda jag gjort de senaste dygnen är sitta på mitt rum och spela internetpoker. Där har ni min semester. Visst påminner den kusligt mycket om min vardag?
Men som det är nu med gigantiska utgifter och en aktieportfölj i toaletten har jag knappt råd att inte spela, iallafall inte mentalt.

Har inte ätit på 28 timmar, det måste nog åtgärdas. Då åt jag en äcklig kycklingmacka (kött är mord) från Nathans. Det var så kort kö dit men jag börjar misstänka att beror mindre på effektivitet och mer på att de gör äcklig mat.

Blev tillfrågad om att vara med i SR igen nu på söndag men vet inte, har väl inga positiva nyheter att komma med och vet inte om jag har något roligt att berätta i övrigt. Ska tänka under dagen.

Ber väl halvt om halvt om ursäkt för mina tankar som osar av etter och ilska. Ingen vill ju läsa sånt i längden men jag ber känsliga läsare om ursäkt och kommer i framtiden varna när jag är vrång, arg, ilsk, gårond, butter eller bara förbannad.

Until then...

Dag 8 - Hidden Cameras

Köpte mig en fin (hoppas jag) kamera igår och denna dag ska det fotas för fullt. Tänkte fara om Bellagio och fota lite, ta lite randombilder på stan och så vidare. $1200 kostade kalaset men misstänker att det hade varit en hel del mer i Sverige. Nu är jag bildburen!

Gårdagen bjöd inte på något speciellt, åt på Kung-Pao Chicken på Grand Wok vilket var ok. Sen fastnade jag 6 timmar på ett pokerbord vilket gav mig grava ångestattacker efteråt. Var inte ens roligt sista tre timmarna. Mjö. Gick om Donken och köpte en QP, hem och spelade internetpoker i 20 minuter för att vinna tillbaka det jag förlorat, vilket iof var en struntsumma. Sen läste jag Kingdom Of Fear av Hunter S Thompson till jag somnade. Vill ha sällskap till maten idag, men svårt när Martin stiger upp kl 22.

Jackass Poo diaper

Kan vara det enskilt roligaste klippet i världshistorien!

Jävla Hertsöhotell

För er som inte vet vad Hertsön är så är det sunkigaste området i Luleå. Ser bara trasiga, fattiga familjer framför mig. Tjocka barn med mammor som röstskolkar, köper sina kläder på OBS!, röker, ringer in till Lugna Favoriter och diverse ordlekar på eftermiddagarna. Pappor som spelar bort alla pengar på trav, har nätbrynja (som i sig är respekt), röker, hatar invandrare men tycker kinesen på kvarterskrogen är ok, heter Hasse.

Lite så känns MGM Grand där kvantitet går för kvalitet. Nere i casinot är det dunderhög musik och brudar som dansar på alla möjliga och omöjliga ställen. De har iof två lejon i en panoramabur vilket jag tyckte om. Klientelet är risigt, bara en massa stackare (och jag) som stryker omkring och risar. Orkar verkligen inte möta musiken och pöbeln ikväll.

*Edit -Vågade mig ut och belöningen blev ögonblicklig!

Dag 6 - Nu är jag jag igen

Alltså... WSOP är nu glömt (nä, men lagt till handlingarna) och jag ska göra Vegas. Men... det är fan ingen rolig stad att vara själv i. Får överhuvudtaget inte tag i Martin, jag är alltså "dömd" till att gå ut själv.

Det vore helt i sin ordning men det känns som att det är mycket nattklubbar som jag inte är så sugen att gå själv på. De känns på tok för hippa för mig, orkar inte med tokhög kass musik med brudar som dansar sexigt värre i burar, vilket verkar vara definitionen på hippt här i USA. Har aldrig varit för att det ska vara hippt bara det är bra musik vilket det inte kommer vara. Kommer valsa omkring där en stund samtidigt som jag känner att den store svarte vakten släppte in "my swedish ass" lite på nåder. No funny buisness liksom.

Fått 100 tips av olika grabbar om strippklubbar men det är ju det sista jag har tänkt gå på. Kan inte se något mer ångest framför mig (ja, visst är jag PK), folk som står och åmar sig för pengar. Tss.

Demografin består av:
Pensionärer
Par på romantisk utflykt. Tss.
Mellanålders Gamblers
Unga Gamblers
Anton

Nu är jag lite extra grumpy efter en lång promenad tidigare, satan så varmt det var. Gick in i en affär som heter "Everything Coca-Cola" och köpte mig ett stycke Lyxcola för $1.50. Bästa Colan på länge.

Jag må vara ytlig som säger att den här staden känns sjukt ytlig. Vandrande plastbitar som har brösten i näsborrarna och pengar i blick i klänningar som de förmodligen måste sprätta sömmarna för att komma ur. Män som tycker pengar är det coolaste som finns och som inte har något emot att ta servitriserna på rumpan varje gång de dricksar (I ain't tippin for nuttin).

Gick förbi ett amerikanskt grabbgäng i 25-årsåldern som satt runt ett bord här nere i casinot, de var högljudda och väldigt... amerikanska. Det skiner som omkring dom hur sköna killar de tycker att de är när de sitter där med sina gigantiska margaritas (finns seriöst meterlånga glas) och knappt kan hålla sig innan de ska iväg och visa vem som bestämmer. När jag passerar reser sig en av dom upp och skriker rätt ut "On top of the world!" till alla och ingen. Där och då insåg jag att jag hade bevittnat det mest patetiska ögonblicket i mitt liv.

Det mest störande måste ändå vara när folket vid pokerbordet HELA tiden måste föreläsa om att man måste ha 10 ggr raiset i stacken för att syna för set value och att man borde kunna hitta folden med top set när färgkortet sitter på rivern trots att man har nästan hela stacken inne. "I knew you had me beat!" har jag hört några säga i triumf när de gjort en idiotsyn för hela stacken och såklart satt mirakelkortet på rivern. Blir så innåthelvete irriterad när de ifrågasätter rena standardbeslut men orkar såklart inte säga något, får bara en brinnande stark önskan att ta alla deras pengar. End of rant.

Internetpokern går tokigt bra dock, bara lirat några timmar denna månad men nära att ha vunnit ihop det jag betalade för WSOP vilket känns fint.

Ähh, struntar i att gå utanför rummet. Äter här istället.

Patch over and out.

Krossad, förstörd, nergjord

QQ vs AQ, kan det hålla en gång i livet?
En 75/25% favorit att få en riktigt fin stack men nej då.

Är alltså ute ur WSOP.

Höll på att få en smärre panikattack i taxin på vägen hem. Vi satt fast i trafiken, det var sjukt varmt i taxin och alla "om bara"tankar dök upp. Visste inte vart jag skulle ta vägen, en sak var säker iallafall. Jag vill inte vara kvar i Las Vegas just nu... mår dåligt.

Dag 5 Insomnia

Har sovit 3 timmar i natt. Vaknade kl 01 och trodde jag försovit mig och sov bara sporadiskt efter det, drömmandes hemska pokermardrömmar. Sen hade någon skojig filur ställt klockradion på 04.04 som gick i gång när jag just somnat om, den tackar vi för. Kl 06 var det dags för näste dåre när en väldigt full amerikan knackade på min hotelldörr och ville in. Danke. Jag smällde igen dörren i hans fulla fula fejs.

4 timmar kvar, tänkte vara där strax innan 11 så jag ska duscha och beställa lite In-Room Dining att äta till frukost och försöka få kroppen att vakna lite. Tungt nu.

Är väldigt spänd, inte särskilt nervös men känns i kroppen att något stort händer. Är 4 juli och amerikanerna firar sin nationaldag. Misstänker att fyrverkerierna kommer vara rätt ok.

Hör av mig efter dagens strapatser som sagt. Åker jag ut tidigt får jag iallafall sova :)

Dag 4 "Do the laps and the swedes fuck?"

Bytte hotell från Bellagio till MGM Grand idag. MGM kostade bara hälften av vad Bellagio gjorde men oj vad jag ångrar mig... bor typ på ett kyffe. När man väl fått smak på det goda livet är det svårt att gå ner igen :(. Borde ha börjat på Kiss and Tell Motel, sen tagit in på Hooters Casino and Hotel (det finns på rikt! Kan det bli mer slitet?), styrt kosan mot Luxor, MGM Grand och sist av allt Bellagio eller Wynn. Kan inte leva så häääääär!

"Do the laps and the swedes fuck?" frågade en av alla dessa härliga taxichaffisar mig igår. Han läste en bok om Napoleon, hatade George Bush, gillade européer men förstod inte varför vi någonsin kunde sympatisera med palestinierna och gick ut i en lång harang hur Israels vara eller icke vara bevisade eller motbevisade Guds existens. Jag höll tyst och nickade med. Han var annars trevlig trots dålig munhygien. Kunnig.

Dagen har spenderats på Caesars Palace där jag tänkte shoppa lite. Ett par over prized shorts för 900 spänn blev det. Trösten var att hon som sålde dom spelade Jacob Dylan (Bobs son) och var en av de snyggaste kvinnor jag sett i mitt liv. Sötsnygg. Jag hade alltså kunnat betala 9000 för shortsen som ni som känner mig så väl vet. Inte patetiskt.

Ingen kamera ännu så ni får klara er utan bilder ett tag till. Var 45 grader idag vilket gör det svårt att strosa som jag nämnt tidigare, därav svårt att hitta kamera bland alla Guccibutiker. Får köpa en Versacekamera med Armaniobjektiv om det ska bli något verkar det som.

Kom hem vid 17 från Ceasars och åt buffén på MGM. Den får 3/5. Taskig lokal, maten var inget vidare alls. Har fan lust att sänka betyget en gång till. Jag gör det. 2.5/5. There you go.
Sen dess har jag haft lite feber och spelat nätpoker på rummet. Det kan kräva en förklaring känner jag. Varför spela nätpoker när man är i Las Vegas?
Eller, det kan ni nog få fundera på. Orkade bara inte med amerikaner fejs to fejs när jag kände mig lite risig.

Lina: Jag har adapter och dator men ingen kortläsare. Får så mycket fanmail att jag tyvärr inte hinner svara på allt och därför postar jag mitt svar här på bloggen :).

Imorgon börjar det för min del. VM. Skriver långt om jag är vidare och kort eller inget om jag åker ut. Sorry men kommer nog inte orka om det går dåligt. Just nu känns det mest overkligt.
Be en bön till pokerguden (David Moberg) för mig imorgon (idag för er svennar).

Hej så länge.

OMFG!

Eftersom jag är världens största starfucker så är jag nu eld och lågor då jag pratat med den störste av dem alla... Doyle Brunson. Vem? Säger ni då (ni som inte spelar poker). Det är för stort för att sätta ord på, och jag var nog lite spattig och nervös. Hur som helst är Doyle en levande legend inom pokervärlden. Historierna om honom är lika många som de är roliga och galna. Dessutom är fantastiskt duktig fortfarande. Sa nog en del dumma saker men har en bild på oss tillsammans på telefonen, den vårdas ömt. Vet bara inte hur jag ska få över den på datorn...

Lika cool som jag är lika varmt är det i Vegas. 43 grader i skuggan är lite väl hett för att man ska kunna leva.


Hejdå ögon, nu har jag sett allt.

Dag 3

Började dagen med morgongymnastik, armhävningar, sit ups, upphopp och push ups. Började inse hur många kilo jag kommer lägga på mig av att bara äta fantastisk mat och sen sitta stilla hela dagarna och spela poker. Finns ingen bättre drivkraft än det dåliga samvetet.

Vaknade strax innan 07 och ska ner och äta en frukostbuffé som jag misstänker kommer vara rätt spektakulär. Efter det ska det reggas Main Event på Rio som casinot som håller i det heter. Ska dessutom inhandla en systemkamera (som det kommer ta 50 år innan jag lär mig hantera, lagom till barnbarnets konfirmation) och ett par snygga shorts med fickor som jag kan ha slantar i.

Dricks. Detta korrumperande fenomen. Har ingen aning hur jag ska förhålla mig till det, ni skulle se mig i de olika situationerna jag har dricksat so far. Varenda en har känts löjlig och dum. Inte vill jag egentligen ge bort pengar för att någon gör sitt jobb, känns väl fånigt trots deras usla löner. Barnen i Bangladesh som syr mina fotbollar ger jag aldrig dricks. Blir som potträning, en dag klarar jag det nog galant.

Nu ska alltså öknens värme prövas för första gången. OM jag inte kommer tillbaka vill jag inte se någon arvstvist.

Utsikten från mitt stora fönster är verkligen härlig, sitter just framför det och skriver. Ser Eiffeltornet, Bellagios fontäner och till och med berg i fjärran. De har vi iof i Sverige också.

Nog med glamour. Gårdagen kändes stundtals lite ensam trots att jag träffade en del galna individer vid pokerbordet. Amerikaner är verkligen som man trodde de skulle vara. Fanns typ en av varje sort vid bordet. Satt och funderade på om man skulle vilja bo här om man inte gjorde det helt ensam då jag tror man lätt kan förlora fotfästet lite. Spela poker hela dagarna, äta utsökt mat och gå ut och festa på kvällarna. Problemet blir bara att det är dyrare att bo och leva här än hemma i Sverige och skulle bli svårt att motivera det i långa loppet.

Nu sticker hungern mig i magen efter hårdkörningen i morse. Ha en bra dag y'all.

Dag 2

Åt idag en sagolik buffé och det enda som hindrade mig från att äta mer var oron för att vikten ska skena iväg som ett ånglok. Ni anar inte hur gott det var och då åt jag knappt 1/3 av vad jag hade sett ut som passande i min mage. Bellagios buffé får 4.5/5 (lokalen var fin men inte mer än så) och längtar redan till middag.

Nu har jag tagit ut de sista $5000 som jag behövde till Main Event. Krånglade en hel del och jag fick pröjsa $160 i avgift för att få ut skiten. Sånt hatar vi. När jag hade tryckt magen semifull på The Buffet gick jag till pokerrummet intill. Lirade lite 5/10 NL där och motståndet var i vissa fall rätt svagt och i vissa fall helt ok. Är inte alls nöjd med hur jag spelade men blev ändå $300 upp till slut. Är lite arg och irriterad över mitt usla spel, foldade bästa handen två gånger, en gång var jag millimetrar från att calla men foldade. Men bara att släppa och gå vidare. Bättre imorgon.

Det som känns lite sådär är att det är så galet varmt ute (40c) att det knappt går att gå någonstans och jag måste därför ta taxi om jag ska någonstans. Jag vill ju strolla omkring men har ju inte ens shorts och kommer därför dö en kvalmig död om jag ger mig ut på strapats.

Tips: Ha alltid med en varm tröja om ni spelar poker, luftkonditioneringen är inte att leka med. Har frusit som en liten gris idag.

Såg Gus Hansen, Sammy Farha, Minh Ly och John Henningan spela i Bobbys Room. Det är stort. Någon i bordet hade skvaller att Gus vann stort idag. Grattis till honom. Bobbys Room är som Nou Camp eller Old Trafford för pokern, det är där alla de största spelar 2000/4000 och 4000/8000 mot varandra.

För övrigt är Mästaren och Margarita en alldeles utsökt bok. Rekommenderas storligen.

*Edit. Är fortfarande väldigt trött sen helgen och den långa resan hit. Hade kunnat gå och sova nu men ska softa ett tag till men orkar nog inte gå ut nånting ikväll. Lirade lite internetpoker på rummet, är pressande på ett annat sätt att spela live. Tycker inte om det särskilt mycket men kan vara att jag är trött och sur nu.

Bellagio, Las Vegas, Nevada, USA

Har kommit till rätta på mitt hotellrum nu efter 19 timmars resande. Som ni förstår är jag knappt i vaket tillstånd men ska beställa upp lite room service eller som det heter numera "In-room dining" innan jag tar mig ner, trots zombiestadiet, till casinot och förlorar lite pengar på poker där.

Resan då?
Höll på att bli en stor ångestfest redan vid incheckningen i Sverige då jag endast har bokat en Tur-biljett eftersom jag redan hade en tur och returresa till USA som jag bokade långt innan jag visste om att VM ville ha min kropp och själ. Planen är som alla kanske inte förstår (?) att stanna i USA till jag egentligen skulle ha kommit hit och möta upp med gänget i N.Y och sen åka hem på min returresa. Men den returresan var av någon anledning omöjlig att finna för de elaka människorna på flygplatsen. Hatar att vara i en beroendeställning till rövhål. Det löste sig dock till slut efter ett par stressade telefonsamtal hemåt (ni vet vilka ni är).

Träffade Tobbe (eller Toby som han kallades under sina 3 år i staterna, jag ska kallas för Patch) som också ska spela VM i sätet brevid mitt. Roligt att ha någon att snacka med hela vägen över pölen (Ja! Jag hatar när någon säger "pölen" om Atlanten) och han hade en del roliga pokerhistorier och såg ut som en klon av Marcus Rosenberg. Kunde ju vart en klon av Petter Hansson....

Börjar bli så fasligt känd att jag har byggt ett altare för att helga min kändisdom. Blev intervjuad av P4 Norrbotten imorse om ditten och datten (hade jag en egentligen en affär med prinsessan Madeleine?) men mest ville de veta om WSOP förstås. Hade knappt tid att svara på alla frågor som de stackars européerna ställde men man vill ju stödja hembygden. Hittar dock inte i Råneå längre :)

Nu blir det In-room dining, frågan är bara vad jag ska ta... pom pom. Rummet är förresten superfräscht och jag kommer inte längre kunna sova hemma efter att ha skämts bort med lyx på detta sätt. Hoppas I-RD är god.

Hör av mig senare idag för er stackars européer och imorgon för kåbåj-Anton.