San Francisco

Antar att det är omoget eller åtminstone oansvarigt att drömma sig bort och känna en stark längtan till något annat. Såg en musikvideo nyss och fick en superstark längtan att flytta till San Francisco och göra... något i nuläget oklart. Ogillar att min framtid är skriven i sten och att en rätt väg finns. Juristutbildningen väntar ju på mig och då jag är äldre än Bockstensmannen har jag inte mycket tid att slarva bort längre.

Men vore ju underbart att drälla runt i USA och säga "Hey duuuude", spela i band (eller vara en sk. hang around, något som passar min musikaliska talang bättre), träffa en massa av San Franciscos udda och aparta människor och säga "Hey duuuude" när jag träffar dom. Vill bli en snubbe helt enkelt. Snubbar utmärks av sin obrydda framtoning, halvslutna ögonlock och hårda festande. Sån vill jag vara. Helst på den amerikanska västkusten. Klädsamt oförnuftig.

Dock känns det som att det finns en fara i det eviga drömmandet. Finns något fint med äldre generationers motto "Skomakare bli vid din läst" där ens livsbana inte handlade om att bartenda på Ibiza ett par somrar, bo med några polare i London där man "småjobbat lite" för att sen avsluta med att DJ:a i Oslo innan man inser att man behöver bilda familj och halvt desperat pluggar folkhögskola och jobbar på Citymail. Har förstås ingen aning vad äldre generationer egentligen drömde om men föreställer mig att man kavlade upp armarna och faktiskt tog i saker i högre utsträckning än vad dagens hipsters gör.

Nog från mig för nu. Blir nog bingen. Ha det bra alla fina!

*Edit - Slår mig när jag skummade igenom det här att jag eventuellt misshandlade uttrycket "Skomakare bli vid din läst" en aning. Men ni förstår vad jag menar, kloka som ni är.