Man går från klassrummet och småpratar med någon på vägen ut och längtan efter att få trycka i hörlurarna och lyssna på den där låten man har längtat efter hela dagen börjar bli för stark.
Glatt säger man säger sitt adjö och går i ett minirus medan de första tonerna börjar ljuda (i dagens fall- The needle and the damage done av Neil Young) och plötsligt stöter man ihop med någon man inte kan säga ett snabbt hej till utan man känner sig tvungen att stanna och prata, pausa musiken. Om det sen visar sig att denna person ska åt samma håll åt en själv är dagen förstörd...
Dagens U-landsproblem kanske?
Visst luras man väldigt mycket av Neil Young? Hans väna stämma ser inte ut att komma från honom. Någon slags Milli Vanilli-skandal kanske? Kom ihåg vart ni hörde det först :).
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Jojo, då vet man ju hur du tänkte när jag ropade fast dig på väg till skolan.. det skär i hjärtat, Anton. Skär!
Men dig vill jag ju alltid prata med Lina! Din stämma är ändå som ljuv musik i mina öron.
sjukt kul liknelse!
Post a Comment