Medvetet kryptiskt kan jag väl säga att det här har varit en av mitt livs värsta helger, både fredag och lördag var vidriga av olika anledningar. Lördagen toppar dock ångesten. Tänkte redan här fylla på med klyschan livet går vidare så alla vet det. Livet går vidare.
Sitter i mörkret och är den perfekta sinnebilden för någon som tycker synd om sig själv, vore skönt att bara kunna tycka synd om sig utan att se det patetiska i det. Att inte ha betraktarens ögon på sig själv så att säga. Men då är man väl bara ignorant?
Och att blogga om det lägger såklart ett till lager på det. Hade inte tänkt göra det men kan lika gärna skriva ett par rader här, vet inte egentligen varför jag inte skulle göra det. Vet inte varför jag gör det å andra sidan. Bloggande är komplext märker jag.
Nu:
Mer pity, mer mörker, mer musik.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment