No marmelade on the sofa please

Kom hem från Gotland (var där för att fira Ulwen som fyllde 30. Grattis!) för några minuter sen och funderade lite när jag gick den sista biten hem. Känns som att jag ligger efter i racet att ha sköna storys att berätta på fester. Är alltid någon förra detta officer eller någon narkosläkare som kan berätta vilda historier om galna sköldpaddor, misslyckade experiment eller naken LSD-dans. Första tanken är ju att en pokerspelare måste ha tusentals historier om skumma bakrum, sjuka människor och stora vinster. Och framförallt till för kanske 10 år sen hade det nog också varit så. Som er gode nätpokerspelare har man däremot mest historier om marmeladmackan som tappades, den oergonomiska stolen eller den uppfuckade dygnsrytmen. Finns inte mycket med substans där, en viss krydda och... mustighet saknas.