Mår tjyvens

Efter ha vistas i ett sanatorium/sjukstuga i snart två veckor så har bacillerna trängt igenom mitt ack så bräckliga immunförsvar. Känner mig en aning risig och krasslig, febern är i antågande. Man vill ju inte inleda det nya året sjuk liksom...

Färden söderut går den 2:a januari, även denna gång i Martins släptåg. När jag kommer hem ska Oliver flytta hem till matte, blir väldigt tråkigt utan misse som väcker mig tre gånger varje natt. Fick en förfrågan om att behålla honom "för alltid" men tackade nej. Speciellt på somrarna har jag ett väldigt flackande liv, utan något som binder mig. Och det är så jag vill fortsätta ha det, ett par år till.

Har ett dilemma. Fick tidigare i år ett Nintendo Wii från en pokersida jag spelade på, orkar inte riktigt spela på det (med undantag för Zelda med Esbjörn) och ska efter jul köpa en stor TV samt en PS3. Men då blir faktum: Jag blir konsolkillen.

Har man mer än en strökonsol blir man direkt stämplad som TV-spelskillen (såg konstigt ut, stavning?) och den stämpeln klarar jag mig utan....

Lirar två pokerturneringar samtidigt, får se om det blir någon klonk.

God jul!

Varför får jag känslan av att man som bloggare (för det är ju en homogen grupp) ska skriva något halvcyniskt om julen och hemvändandet här?
Inte helcyniskt för då blir det ett för öppet mål för alla vassa pennor utan sådär lagomt beskt bara.

Har inte riktigt bestämt mig ännu, efter 25 st, hur jag känner för julen. Delar av mig är glad medan delar av mig blir väldigt melankolisk. Resterande delar blir feta och får hål i tänderna av allt snaskande. Det ÄR trevligt att softa med familjen en gång om året, men någonstans runt Karl-Bertil daskar melankolin mig i ansiktet. Med en touch ångest. Men va fan, barnen i Afrika....

Vart är min albanska älskarinna/åderlåtare när jag behöver henne?

Upp:
08

Ätit:
Ostmacka

Chefen Ost

Blev chefen för Ostfronten (ti hi) när Ylvas klass ska ha julfest ikväll. Är det någon som inte litar på min förmåga att svänga ihop Janssons frestelse månne? :)

Blir en utflykt till Ersboda med Martin nu, Donken utlovad. McBean är det nya QP.




Dagens låt:
Straight outta Compton - Nina Gordon. Charmig NWA-cover.

Vaknade 07 idag.

Ätit:
Pasta

Spelat:
Poker (upp $600)

Att komma hem ska vara en schlager

Efter en helg av sprit, McBean, fyllesms, guitar hero så är det skönt att komma hem till civilisationen i Umeå. Spelar en pokerturnering, sen blir det skyndsamt uppsökande av säng när/om oturen grinar mig i ansiktet.

Helgens roligaste citat följer.

De inblandade:
Jag själv, John, Gusten (hockeyspelare) och okänd starstruck dam.

Plats:
Cleo eller Klamydiagrottan som den med ett kärt namn kallas.

Jag och John står i baren och har just fått varsin öl i handen. Gusten står och pratar med en dam någon meter bort och vänder sig efter tag om och tar Johns öl ur handen på honom. Damen som inte har en aning att vi känner varandra utbrister hänfört:
"Så gör bara en stjärna!"

Var svårt att ta henne på allvar när vi presenterades.

Såååå bra!

Världens bästa låt!

Nu fortsätta packa, nu bär det av norrut.

Jag? Spelberoende?!

Brukar i ensamma stunder fundera om jag är spelberoende eller inte. De mest uppenbara tecknen på att någon skulle vara spelberoende (luspank och desperat) har jag ingen släng av. Är som tur är inte beroende av något - EV (Expected Value) som Black Jack, Roulette, Craps eller helvetesmaskinen Jack Vegas.

Blir helt enkelt lite annorlunda när man spelar poker. Det är ett jobb som (nästan) vilket som helst. Tycker jag spelar för lite, om för små insatser och det är väl goda tecken att jag på 4 år har varit så "tråkig" att jag aldrig gått gul (pank) eller tappat kontrollen över spelandet.

Men under en längre period har jag svårt att hålla fingrarna borta, inte så att jag går och längtar direkt men när man har några timmar att slå ihjäl är det SVÅRT att hålla sig. Som nu. Lovade John att inte spela under natten inför resan norrut till Råneå. Frustar och pustar... ska dock inte spela.

Dygnsrytm:
Upp 18

Musik idag:
Silverbullit

Pokermani

Har lirat poker oavbrutet de två senaste dygnen, lyckats flippa över dygnsrytmen en hel del också.
Upp 18.00 idag.

Pokern går så otroligt uselt just nu, känslan av maktlöshet sprider sig när beatsen regnar. Har inte haft ett par dagar med jämnt småputtrigt grind sen.... slutet av oktober tror jag.

Om man ska adda lite aktuell krydda till denna bjäfsblogg så känner man sig onekligen frustrerad över klimatmötet på Bali. Att snabba beslut fattade av en enig värld skulle tas var det väl ingen som trodde men när en fraktion länder konstant motsätter sig någon form av resultatinriktad diskussion är det svårt att inte låta ilskan bubbla lite. Men känner mig lite kluven, är väl inte direkt så insatt att jag utan vidare kan dömma ut USA, Indien, Kina etc för deras ståndpunkt.
But ignorance is bliss.

Nu ska jag duscha (välbehövligt) och sen gå mot Ålidhöjd.

Sambassadeur är fina.

Darkly Dreaming Dexter

Såg just de två sista delarna av Dexter, känns både bra och dåligt. Är lite läsa en bra bok-syndromet. Man läser som en besatt och man vet att varje sida är en sida närmare slutet på boken och därmed slutet på upplevelsen. Nu är det alltså över. De två sista delarna var såklart fantastiska, ska inte spoila något för alla mina läsare men var intense.

Nu lyssnar jag på Of Montreal (tack Ylva, du har världens näst bästa näsa för musik hi hi) och ska väl lägga mig och läsa en stund så jag kan sova en blund.

Handwash förstör mitt liv!

Snyft, stön, stånk.

Min nya fina gråa cardigan hade visst en diskret lapp där det stod handwash. Måste ha missat den. Måste ha tvättat den i 40 grader. Måste ha krympt.

Såg den där den hängde på sträcket och njöt av att få ha på mig den igen. Men sen kommer John och breakar den dåliga nyheten och jag snyftar hejdlöst. Men inombords såklart.

Ska visst tränas idag, hade väl ändå växt ur den där cardiganen ändå.

Städar

Från beyond knarkarkvart till zing! på bara en dag. Njutbart.

Viktor sitter och försöker plugga till sin tenta på fredag medan jag och John springer och fejar och donar och lyssnar på Serge Gainsbourg och The Clash på hög volym. Förstör vi Viktors chanser att klara tentan månne? Hoppas :).

Hur roligt det än är med två compadres stövlandes omkring i lägenheten så blir jobbet väldigt lidande. Spelar helt enkelt inte nog med poker. Är väl inte laddad men man måste ju leva.

Soundtrack till dagen:
http://www.youtube.com/watch?v=sTnijX0TH-w&feature=related

Träna, för vad?

Sparris eller Jean Claude?

Är totalt avsugen på att fara och "gymma" men Viktor är på mig som en blodhund och all den geisten kan man väl inte neka?

Var väldigt pepp under hösten men min vacklande motivation beror nog på två saker.
Vintermörkret och en alldeles utomordentligt dålig karaktär. Kan verkligen inte se nöjet med träningen, att bli stark tar ju sån jävla tid! Stark, för vem och för vad?

Mutter mutter... Såg veckans heroes men får väl slänga i mig lite mat och börja packa träningsväskan antar jag. Fräls mig!

Men om någon vecka när jag ser ut som allas våran JCVD var det väl värt.

10 år bakåt och 100 år framåt

Första gången ska ju vara något speciellt brukar det sägas.

Ska man presentera sig stort eller ska man låta bloggen sköta prestenterandet under en längre tid? Eller är det helt valfritt?

HeterAnton-är25år-boriUmeå-skasnartbliAllyMcBealskusin-
spelarnupokerochärdegenererad-
ärinteenskändis-
menavundasrobinsonRobbaniallt
hangörinklusiveensjuttisianus-
orkarinteriktigtläsaklassikerna
och dessutom har jag köpt en synth.

Kan hända att fortsättning följer på detta.

Nu vaknade min inneboende Viktor.