Flytten kommer allt närmre och jag har ännu så länge bara någonstans att flytta från, ingenting att flytta till. Men med desperation i blick och coin in my pocket går jakten outtröttligt vidare, Uppsala finkammas på vindsvåningar, gårdshus, studentlägenheter, uthus i hopp om att något ska passa mig. För vissa krav tillåter jag fortfarande mig själv att ha (förmodligen väldigt naivt och dumt), det ska vara inom ett rimligt avstånd från skolan, det ska vara hyffsat stort (minst 16 kvadrat) och jag vill helst undvika delat boende i alla former. Jag har trivts väldigt bra i det delade boendet med Rosa men känner att något eget är vad jag vill ha just nu, även om jag har sökt både korridor och delad lägenhet.
De andra sover tungt, dock vaknade Lina av en mardröm för några minuter sen och var fullkomligt livrädd när hon satt upp i sin säng. Undrar vad hon drömde om...
Försöker posta en video här på bloggen men det går inte så bra. Den alkoholiserade kokainisten (vi kan kalla honom Elvis, för det heter han) jag bodde med i Miami spelade och sjöng Lost Cause för mig på sin gitarr. Det var vackert.
En lång dag på Manhattans gator väntar, borde sova men kan inte riktigt motivera mig att lägga ner huvudet på kudden. Hmm...
Monday, August 4, 2008
Saturday, August 2, 2008
First we take Manhattan..
Har inget internet på rummet (ouppkopplad är det nya fängelse) och har därför hamnat helt på kant med bloggandet. Upptäckte just att mina uppkopplingar på Donken har kostat mig $8/gången (man får vad man förtjänar när man dinerar på Donken med andra ord) och det känns väl lagomt surt, man tappar lusten att spontanblogga. Om jag skulle bumpa ihop med Molly Ringwald, George Clooney eller någon annan fin kändis lovar jag dock att skriva allt om det inträffade.
Imorgon kommer Bosa, Bosas syrra, St1ntor och St1ntolina att landa på Newark, hade planerat en överraskning till de små liven om min outnyttjade Maiden-biljett sålts den gångna helgen men uppgifter säger att den är såld men inga pengar är givna för den.... vet inte om det klassas som såld då...
Dåligt med batteri nu, ska shoppa böcker på Barnes & Noble nu och lovar att lägga upp bilder när jag får mer tid och rum. Veckan har spenderats shoppandes, loungandes, parkandes och i kulturens namn gick vi på The Met igår. En hel del Picasso, Matisse, Manét, Otto Dix insöps.
God Speed
Imorgon kommer Bosa, Bosas syrra, St1ntor och St1ntolina att landa på Newark, hade planerat en överraskning till de små liven om min outnyttjade Maiden-biljett sålts den gångna helgen men uppgifter säger att den är såld men inga pengar är givna för den.... vet inte om det klassas som såld då...
Dåligt med batteri nu, ska shoppa böcker på Barnes & Noble nu och lovar att lägga upp bilder när jag får mer tid och rum. Veckan har spenderats shoppandes, loungandes, parkandes och i kulturens namn gick vi på The Met igår. En hel del Picasso, Matisse, Manét, Otto Dix insöps.
God Speed
Saturday, July 26, 2008
Nära, nära
Skrev just ett inlägg om att jag tänker sluta med bloggandet, eller ta en paus. Raderade det dock rätt omgående då jag insåg att det faktiskt skulle bli lite tomt utan A day in ze life att skriva av sig i. Nu har det blivit lite dålig frekvens senaste dagarna och även innehållet har blivit rena referat av mina dagar helt utan reflektion. Det vill ju ingen läsa.
Finns ett par förklaringar.
Dels har jag varit utan internet och varit hänvisad till en grisig dator på hostelet senaste veckan. Blir vansinnig bara jag tänker på den glappa space-knappen (den längsta tangenten på tangentbordet för er äldre läsare, hehe) som omöjliggjorde effektivt skrivande. Dessutom kom det alltid någon svettig fransman, frustandes och stånkandes, och satte sig på väntstolen just bakom datorn. Var ju knappt nå irriterande.
Min laptop har även varit trasig och jag blev tvungen att punga ut för en ny sladd för att kunna ladda den. Fick betala ca $200 för det, misstänker att jag blev lurad av den gnidige nasaren men var inte på humör att börja pruta. Någon som kan ge mig en estimering på hur många dollares han skinnade mig på?
Resetröttheten är också ett faktum, är aningen blassé (ville bara skriva blassé) efter en månad på resande fot och har svårt att hitta de där guldkornen i dagarna av solande och "hello, I'm from Sviiden". Men ska vaska lite hårdare.
Nyheter! Extra! Extra! Nyheter!
Anton möter upp med
okänd kvinna i
USA
Finns ett par förklaringar.
Dels har jag varit utan internet och varit hänvisad till en grisig dator på hostelet senaste veckan. Blir vansinnig bara jag tänker på den glappa space-knappen (den längsta tangenten på tangentbordet för er äldre läsare, hehe) som omöjliggjorde effektivt skrivande. Dessutom kom det alltid någon svettig fransman, frustandes och stånkandes, och satte sig på väntstolen just bakom datorn. Var ju knappt nå irriterande.
Min laptop har även varit trasig och jag blev tvungen att punga ut för en ny sladd för att kunna ladda den. Fick betala ca $200 för det, misstänker att jag blev lurad av den gnidige nasaren men var inte på humör att börja pruta. Någon som kan ge mig en estimering på hur många dollares han skinnade mig på?
Resetröttheten är också ett faktum, är aningen blassé (ville bara skriva blassé) efter en månad på resande fot och har svårt att hitta de där guldkornen i dagarna av solande och "hello, I'm from Sviiden". Men ska vaska lite hårdare.
Nyheter! Extra! Extra! Nyheter!
Anton möter upp med
okänd kvinna i
USA
Jo det är sant. Efter att ha tjatat på nästan alla av er någon gång under sommaren har nu en person klivit fram och visat sig ha det rätta materialet!
Satt och pratade med Britta för två dagar sen(på grisdatorn) då hon nämner att hon ska ut och resa ensam men vet inte riktigt vart, jag som är i en utsatt position utbrister såklart "kom hit!" och börjar en massiv övertalningskampanj om alla New Yorks fröjder. Och till min stora glädje och med den största respekt för impulsiviteten i hennes beslut får jag dagen efter ett mail "Vi ses på söndag!". Då vinner man poäng hos mig :).
Bättre äta gröt tillsammans än oxfilé ensam eller hur nu citatet går. Kan bara instämma. Gröt söndag kl 20.15 på La Guardia.
Satt och pratade med Britta för två dagar sen(på grisdatorn) då hon nämner att hon ska ut och resa ensam men vet inte riktigt vart, jag som är i en utsatt position utbrister såklart "kom hit!" och börjar en massiv övertalningskampanj om alla New Yorks fröjder. Och till min stora glädje och med den största respekt för impulsiviteten i hennes beslut får jag dagen efter ett mail "Vi ses på söndag!". Då vinner man poäng hos mig :).
Bättre äta gröt tillsammans än oxfilé ensam eller hur nu citatet går. Kan bara instämma. Gröt söndag kl 20.15 på La Guardia.
Thursday, July 24, 2008
Radda min dator, dod eller levande!
Min laptop andas for tillfallet inte. Det kanske ni marker pa att jag inte har sa manga prickar i mitt sprak for tillfallet. Nu kommer det nagra fulla amerikaner och skrattar, de vacker nog hela hostelet. Ena damen ligger pa golvet, lite elegant sadar. Kanske mer an alkohol i systemet?
Maste fa tag i en dataaffar imorgon, datorn tror jag ar ok, det gar inte att ladda den bara. Det suger, kanner mig isolerad har i Miami Beach utan min lilla Lappe.
Klockan ar 05.52 har och snart ar det dags for lite strandliv (gillar de ord som faktiskt kan skrivas korrekt fortfarande). 2 timmar ar vad jag ska pressa idag. Kommer bli brunare an Newcastle Brown Ale.
Maste fa tag i en dataaffar imorgon, datorn tror jag ar ok, det gar inte att ladda den bara. Det suger, kanner mig isolerad har i Miami Beach utan min lilla Lappe.
Klockan ar 05.52 har och snart ar det dags for lite strandliv (gillar de ord som faktiskt kan skrivas korrekt fortfarande). 2 timmar ar vad jag ska pressa idag. Kommer bli brunare an Newcastle Brown Ale.
Wednesday, July 23, 2008
Soldisciplin och ensamhet
Dagen spenderades delvis på stranden, efter bittra erfarenheter i Thailand var jag noga med att inte låta min vita lekamen stekas allt för länge utan hade full koll på min soltid. Kan konstatera att det blev mycket bra, inte bränd men lite färg. Tiden på stranden spenderades läsandes Vonnegut och badandes Atlant.
Kanske fick jag svullhuvud efter Tokyo och trodde att jag skulle stöta på roliga människor i varje gathörn men kompanjoner lyser med sin frånvaro ända sen the good old days in San Francisco. Äta själv på restaurang... lunch går bra då jag kan ha en bok med mig med bättre samvete men ser det inte lite malplacerat ut med en bok under middagen? Inte för att det hindrande mig idag.
Jag bjuder alla som vill komma över på en tre rätters middag på valfri lokal (jag har veto, hehe) och all den dryck ni kan svälja efteråt, bara ni kommer över. Erbjudandet gäller fram till 2:a Augusti.
Har en italiensk grävmaskinsmekaniker som enda rumskamrat för tillfället, i rummet intill bor en spanjor som ser ut som en grottmänniska med rabies. Fulaste människan jag sett, min spegelbild inräknad. Han har hållning som en seriemördare och munnen ser ut som en toalett. Men nog om min kära partner in travel.
Ligger och borde sova, men drar på det av någon anledning. Vill ha sällskap.
Kanske fick jag svullhuvud efter Tokyo och trodde att jag skulle stöta på roliga människor i varje gathörn men kompanjoner lyser med sin frånvaro ända sen the good old days in San Francisco. Äta själv på restaurang... lunch går bra då jag kan ha en bok med mig med bättre samvete men ser det inte lite malplacerat ut med en bok under middagen? Inte för att det hindrande mig idag.
Jag bjuder alla som vill komma över på en tre rätters middag på valfri lokal (jag har veto, hehe) och all den dryck ni kan svälja efteråt, bara ni kommer över. Erbjudandet gäller fram till 2:a Augusti.
Har en italiensk grävmaskinsmekaniker som enda rumskamrat för tillfället, i rummet intill bor en spanjor som ser ut som en grottmänniska med rabies. Fulaste människan jag sett, min spegelbild inräknad. Han har hållning som en seriemördare och munnen ser ut som en toalett. Men nog om min kära partner in travel.
Ligger och borde sova, men drar på det av någon anledning. Vill ha sällskap.
Tuesday, July 22, 2008
12 timmars skönhetssömn
Slocknade rätt hårt när jag väl fått min säng på det här fräscha vandrarhemmet, ryser när jag tänker på hostelet i New Orleans nu, 12 timmars sömn var underbart efter vakan och till igår. Klockan är 05.27 här i Miami och jag sitter i allrummet och surfar lite i väntan på lite dagsljus då jag ska ner på stranden och äta lite frukost. Hostelet är så sjukt centralt, mycket nöjd med det.
Ska ta lite poker innan jag går ner och äter. Hej svejs.
Ska ta lite poker innan jag går ner och äter. Hej svejs.
Monday, July 21, 2008
Mer bilder åt folket
Har dokumenterat resan något ytterligare, ni kan se resultatet nedan.
Tada!
Åker mot Miami om 7,5h (kl 06), blir alltså en vaka och packning som gäller i natt.
Tror jag kan ha fått lite färg på min stackars kropp idag, blir mer och mer av den (kroppen alltså) då jag äter.... fett. Måste skärpa mig med kosten annars blir jag osmal.
Tada!
Åker mot Miami om 7,5h (kl 06), blir alltså en vaka och packning som gäller i natt.
Tror jag kan ha fått lite färg på min stackars kropp idag, blir mer och mer av den (kroppen alltså) då jag äter.... fett. Måste skärpa mig med kosten annars blir jag osmal.
Slutet på en era
Sunday, July 20, 2008
Dag ?, Lördag
Igår gick jag ut i natten med några på vandrarhemmet, ingen egentligen höjdare men var helt ok. Fick en av mina melankoliska fyllor så jag smet iväg och tog en taxi hem, satte mig och gjorde ingenting i ett par timmar innan jag gick till sängs. Fest idag igen antar jag men usch så jag saknar att festa med er där hemma, även om alkohol är förbrödrande ersätter det inte att faktiskt känna en människa. Men on a positive note är vandrarhemmet (som det snart kommer bilder på) fullt av gamla hippies, danskar, walesare, en väldigt läcker dam med röda lackskor av okänt ursprung och mig själv. Det blir nog fint i slutändan.
Har spelat lite internetpoker idag och igår, blir lite mer tid på hostelet i en stad som New Orleans som lever upp på natten i ett dis av alkohol och jazz. Resultatet är marginellt plus, är aningen rädd för att förlora stort då det brukar lägga sordi på det mesta och jag inte vill förstöra semestern med en fin 30000 förlust innan utgången.
Saknar er alla, ja till och med dig!
Har spelat lite internetpoker idag och igår, blir lite mer tid på hostelet i en stad som New Orleans som lever upp på natten i ett dis av alkohol och jazz. Resultatet är marginellt plus, är aningen rädd för att förlora stort då det brukar lägga sordi på det mesta och jag inte vill förstöra semestern med en fin 30000 förlust innan utgången.
Saknar er alla, ja till och med dig!
Saturday, July 19, 2008
There is a house in New Orleans...
Varje gång jag går ut från en flygplats i en varm stad och känner värmen slå emot mig får jag på allvar för mig att jag står i någon slags varmluftsutblås och att det omöjligt kan vara så här varmt. Tar några sekunder att inse att det faktiskt är stekhett och i samma stund som jag inser det bryter den första svettdroppen fram, slutsatsen av det är alltså att mina svettkörtlar och min hjärna håller ungefär samma hastighet.
I San Francisco stänger alla barer kl 02, här i New Orleans stänger de aldrig. Det tilltalar mig en hel del, inte låta kvällen dikteras av alltför snålt tilltagna öppettider (tänk Umeå och San Francisco) utan istället av hur rolig förfesten är och vilken alkoholnivå man har i kroppen.
Hostelet jag bor på är det funkigaste, galnaste, varmaste, mest slitna jag någonsin bott på. Ska ta ett gäng bilder åt er så ni bättre förstår vad jag menar med mina ord.
Måste sluta, ska hoppa in i duschen för andra gången på ett par timmar och sen börjar nog festen här. Men du! Vi ses!
I San Francisco stänger alla barer kl 02, här i New Orleans stänger de aldrig. Det tilltalar mig en hel del, inte låta kvällen dikteras av alltför snålt tilltagna öppettider (tänk Umeå och San Francisco) utan istället av hur rolig förfesten är och vilken alkoholnivå man har i kroppen.
Hostelet jag bor på är det funkigaste, galnaste, varmaste, mest slitna jag någonsin bott på. Ska ta ett gäng bilder åt er så ni bättre förstår vad jag menar med mina ord.
Måste sluta, ska hoppa in i duschen för andra gången på ett par timmar och sen börjar nog festen här. Men du! Vi ses!
Thursday, July 17, 2008
Sista dagen i San Francisco
Pokerkvällen igår var rolig på så många sätt att det är svårt att ge en bra återgivning av dom alla. För det första var folket där ett sånt fantastiskt galleri av amerikanska stereotyper att jag knappt kunde tro att det var sant. Vi hade tight medelålders vit man med glasögon och skägg som var genomtrevlig, vi hade lös, tuggummituggande, tandpetare i munnen och basketlinne svart kille, vi hade en kines som kallade mig för "white guy" så fort jag gjorde något och hela tiden skrek "I raaaiseee youuuu" eller "thats a bruff, I would call your bruff!", vi hade passiv asiatisk kvinna som limpade in alla sina Ax och åkte ut först mot en uppenbar flush med sitt floppade topp par.
Genomgående för detta förbrytargalleri var att de var totalt, totalt genomusla. De är de sämsta spelarna jag spelat mot någonsin och det är inte ens en överdrift. De snackade snacket dock. Aldrig hört så många pokertermer under så kort tid i mitt liv. Genomvidriga spel belönades med imponerade utrop och applåder när någon spelat en hand fel genom varje gata men mirakulöst vunnit den ändå.
Men.... man får komma ihåg att det var en $50 pokerkväll med glada amatörer (de var verkligen glada) och jag var tvungen att anstränga mig för att inte vara ett rövhål som bara sitter där och ser alla vinklar man kan attackera ur och vilka spelare man ska försöka isolera för att de sticker ut som de sämsta vid bordet. Jag gjorde allt det men försökte ha trevligt och vara en happy-go-lucky-kille samtidigt. Resultatet blev sådär. Jag åkte som 5:a av 20:a i den väääldigt grunda turneringen där turmomentet var enormt (snittstacken på finalbordet var ca 7BB, för er som inte är pokernördar innebär det att man måste spela för alla sina marker om man ska vara med i en hand) och det var snack om att dra igång ett cash game där värdet för mig hade varit helt enormt men det blev aldrig av.
Nog om poker.
Var på San Francisco Museum of Modern Art igår och de hade en Frida Kahlo-utställning som var mycket bra, något jag inte hade trott på förhand. Bäst var dock utställningen med modern kinesisk konst, den var helt enorm. Ska inte ens börja förklara varför jag blev så imponerad av den men var som sagt helt fantastisk. Viktig.
Idag har jag klippt mig på en salong vid Union Square, killen som klippte mig hette Sean och spelade i ett metalband vid namn Vengince, de låter som ett amerikanskt rockband gör mest. Tror jag blandar tempus lite väl friskt men det får ni nog leva med. Blev iallafall 1.3 poäng mer söt.
Nu är klockan 19.01 och jag funderar vart kvällen skall ta vägen. Åker till New Orleans kl 13.10 imorgon och kan inte festa så hårt om jag nu skulle vilja det. Ska ta tempen (inte bokstavligt) på de andra i hostelet för att se om de är upp för något skoj.
Lagt upp några bilder till men är lite svårt då internet fuckar lite här, ska se om jag kan få upp lite mer i N.O. Saknar Sverige och en del av svenskarna där en hel del, saknar även att prata svenska. Man måste helt enkelt anstränga sig mer när man ska konversera på engelska, svårt att bara spotta ut ord om ditten och datten.
Inte många stunder jag är på hostelet och bloggandet blir därför en aning stressat och kanske lite väl stackato då och då.
Genomgående för detta förbrytargalleri var att de var totalt, totalt genomusla. De är de sämsta spelarna jag spelat mot någonsin och det är inte ens en överdrift. De snackade snacket dock. Aldrig hört så många pokertermer under så kort tid i mitt liv. Genomvidriga spel belönades med imponerade utrop och applåder när någon spelat en hand fel genom varje gata men mirakulöst vunnit den ändå.
Men.... man får komma ihåg att det var en $50 pokerkväll med glada amatörer (de var verkligen glada) och jag var tvungen att anstränga mig för att inte vara ett rövhål som bara sitter där och ser alla vinklar man kan attackera ur och vilka spelare man ska försöka isolera för att de sticker ut som de sämsta vid bordet. Jag gjorde allt det men försökte ha trevligt och vara en happy-go-lucky-kille samtidigt. Resultatet blev sådär. Jag åkte som 5:a av 20:a i den väääldigt grunda turneringen där turmomentet var enormt (snittstacken på finalbordet var ca 7BB, för er som inte är pokernördar innebär det att man måste spela för alla sina marker om man ska vara med i en hand) och det var snack om att dra igång ett cash game där värdet för mig hade varit helt enormt men det blev aldrig av.
Nog om poker.
Var på San Francisco Museum of Modern Art igår och de hade en Frida Kahlo-utställning som var mycket bra, något jag inte hade trott på förhand. Bäst var dock utställningen med modern kinesisk konst, den var helt enorm. Ska inte ens börja förklara varför jag blev så imponerad av den men var som sagt helt fantastisk. Viktig.
Idag har jag klippt mig på en salong vid Union Square, killen som klippte mig hette Sean och spelade i ett metalband vid namn Vengince, de låter som ett amerikanskt rockband gör mest. Tror jag blandar tempus lite väl friskt men det får ni nog leva med. Blev iallafall 1.3 poäng mer söt.
Nu är klockan 19.01 och jag funderar vart kvällen skall ta vägen. Åker till New Orleans kl 13.10 imorgon och kan inte festa så hårt om jag nu skulle vilja det. Ska ta tempen (inte bokstavligt) på de andra i hostelet för att se om de är upp för något skoj.
Lagt upp några bilder till men är lite svårt då internet fuckar lite här, ska se om jag kan få upp lite mer i N.O. Saknar Sverige och en del av svenskarna där en hel del, saknar även att prata svenska. Man måste helt enkelt anstränga sig mer när man ska konversera på engelska, svårt att bara spotta ut ord om ditten och datten.
Inte många stunder jag är på hostelet och bloggandet blir därför en aning stressat och kanske lite väl stackato då och då.
Tuesday, July 15, 2008
San Franciscos nattliv och framtiden
Var ute på stadens gator och torg igår tillsammans med två engelsmän (Allister och Tom), Pedro från Chile, Laura och Allison från Skottland och Barry från Australien. Är sååå cosmopolitansk.
Förfestade med rom och cola på hostelet och sprang sen ut och hann inte mer än in på stället så ville folket vidare på nästa när jag knappt hunnit väta läpparna. Sagt och gjort, vi springer ut och hinner inte till final call på The Saloon och får gå hem med svansen mellan benen. Så kan det gå.
Fick mitt antagningsbesked och jag är antagen till Uppsala till hösten. Jurist javisst! Nu måste jag intensivsöka en lägenhet där nere, vill gärna inte kombinera de i sig spännande kombinationerna uteliggande och juridikstuider. Om ni har en 4:a centralt där jag kan få bo gratis kan ni ju höra av er till mig.
Känns vemodigt att flytta från Umeå, men konstigt vore väl annars. Har väldigt många trevliga minnen från Umeå, har ju bott där 3,5 år av mitt liv. Flyttade ner tillsammans med Marie i januari 2005 för att plugga psykologi, flyttade sen ensam till en studentkorridor sommaren 2006 och sen blev jag roomie med Rosa i mars 2007. Är ju inte så att jag försvinner från jordens yta men känns lite att flytta iväg som sagt, dessutom till en stad där jag inte känner en enda människa och den enda som känner igen mig där är förmodligen vakten jag kallade "jävla fascist" när han inte ville släppa in mig på krogen igen.
Nu måste jag duscha och göra mig redo för San Francisco igen. Dave som äger hostelet fick höra att jag varit med i WSOP och bjöd in mig på pokerkväll med det habila inköpet $50. Får se hur det går.
Ha det!
Förfestade med rom och cola på hostelet och sprang sen ut och hann inte mer än in på stället så ville folket vidare på nästa när jag knappt hunnit väta läpparna. Sagt och gjort, vi springer ut och hinner inte till final call på The Saloon och får gå hem med svansen mellan benen. Så kan det gå.
Fick mitt antagningsbesked och jag är antagen till Uppsala till hösten. Jurist javisst! Nu måste jag intensivsöka en lägenhet där nere, vill gärna inte kombinera de i sig spännande kombinationerna uteliggande och juridikstuider. Om ni har en 4:a centralt där jag kan få bo gratis kan ni ju höra av er till mig.
Känns vemodigt att flytta från Umeå, men konstigt vore väl annars. Har väldigt många trevliga minnen från Umeå, har ju bott där 3,5 år av mitt liv. Flyttade ner tillsammans med Marie i januari 2005 för att plugga psykologi, flyttade sen ensam till en studentkorridor sommaren 2006 och sen blev jag roomie med Rosa i mars 2007. Är ju inte så att jag försvinner från jordens yta men känns lite att flytta iväg som sagt, dessutom till en stad där jag inte känner en enda människa och den enda som känner igen mig där är förmodligen vakten jag kallade "jävla fascist" när han inte ville släppa in mig på krogen igen.
Nu måste jag duscha och göra mig redo för San Francisco igen. Dave som äger hostelet fick höra att jag varit med i WSOP och bjöd in mig på pokerkväll med det habila inköpet $50. Får se hur det går.
Ha det!
Monday, July 14, 2008
Här får ni bevis!
Här ser ni att jag faktiskt varit i USA och inte i Enskede som elaka tungor påstår!
Bilder
Nu vill Allister surfa Facebook. Återkommer!
Bilder
Nu vill Allister surfa Facebook. Återkommer!
Sunday, July 13, 2008
Haight-Ashbury
Ligger i min säng på vandrarhemmet Pacific Tradewinds och skriver det här efter en lååång dag på San Franciscos gator och torg. Vilken stadspuls det är här om man jämför med Las Vegas som jag nu kan tycka att det kändes som att man var inne i en bubbla av något slag, vilket man också var på vissa sätt. Här är det höga hus, överfulla spårvagnar, folk på alla möjliga ställen och av alla möjliga nationaliteter. Precis så här hoppades jag att San Francisco skulle kännas!
Träffade Allister, en kille från Nottingham som varit och jobbat som graphic designer (en riktig, J) ett år nere i Nya Zeeland och har 10 dagar i staterna innan han åker hem till good old Britain. Tillsammans gjorde vi Haight-Ashbury, epicentrum för hippierörelsen under 60-talet. Det blev inga bilder därifrån för att någon (misstänker Al Qaida) har laddat ur min kamera och den var alltså batterilös när jag skulle dokumentera alla post-hippies.
Resten av bilderna är på väg in till bloggen.
Vandrarhemmet är fint, mjukisbyxor&nudlar-tänket regerar här som på alla andra vandrarhem jorden över. När man checkar in säger de "Hello friend" och "good to have you here friend", det är man ju såklart en sucker för. Men som vanligt är dusch och förvaring en bajsmacka utav guds nåde när man bor på vandrarhem (och är van Bellagio, tihi). Man måste köa och tränga sig förbi halvnakna män in i en äcklig dusch som om man kisar hårt kan se alla bakterier och ebolavirus krypa omkring och vänta att få sätta sig på en naken svensk. Brrr.
Efter 12 är jag med i "Efter 12" på någon av radiokanalerna (p4?) i ett samtal om spel och spelande. Kommer i vanlig ordning make a fool of myself men med ert trogna stöd ska det säkert gå bra. Kan ju bli långrandig och fackspråkig (och därmed obegriplig) när det gäller mitt pokerspelande men det blir nog bra. Det här är alltså söndag kl 12 (efter 12 egentligen) vi pratar om.
Yours truly kan ha gått vilse i 3 timmar när jag skulle ut och köpa mig lite till livs vid klockan 23 igår. Det var soft. Pratade med min första amerikanska polis, och tro det eller ej, han åt en munk. Han visste inte vart Pacific Tradewinds låg men utstrålade pondus med sin gigantiska batong och sin puffra. Vill ha en stor batong som jag skulle slå mina vänner med när de inte lyssnar på mig, man får en ofrånkomlig och absolut pondus när man viftar med en batong.
Trådlöst internet borde ni testa där hemma, men man brukar ju säga att det som finns i Amerika tar 10 år på sig innan det kommer till Sverige så ni får gott vänta till 2018. Men jag ger det två tummar upp!
Kvällen ligger framför mig, men Allister somnade just då han sov brevid en snarkande luns i natt. När han blev som mest desprerat sparkade han snarkaren i huvudet och körde toalettpapper i sina öron och kunde till slut knipa sig en timmes sömn. Sen när han nog inte van "living in the fast lane" med petit moi bakom ratten, hehe. Får se vad jag hittar på men måste vara hemma kl 03 och vänta på samtal från radion, är väl typ det.
God Speed.
Träffade Allister, en kille från Nottingham som varit och jobbat som graphic designer (en riktig, J) ett år nere i Nya Zeeland och har 10 dagar i staterna innan han åker hem till good old Britain. Tillsammans gjorde vi Haight-Ashbury, epicentrum för hippierörelsen under 60-talet. Det blev inga bilder därifrån för att någon (misstänker Al Qaida) har laddat ur min kamera och den var alltså batterilös när jag skulle dokumentera alla post-hippies.
Resten av bilderna är på väg in till bloggen.
Vandrarhemmet är fint, mjukisbyxor&nudlar-tänket regerar här som på alla andra vandrarhem jorden över. När man checkar in säger de "Hello friend" och "good to have you here friend", det är man ju såklart en sucker för. Men som vanligt är dusch och förvaring en bajsmacka utav guds nåde när man bor på vandrarhem (och är van Bellagio, tihi). Man måste köa och tränga sig förbi halvnakna män in i en äcklig dusch som om man kisar hårt kan se alla bakterier och ebolavirus krypa omkring och vänta att få sätta sig på en naken svensk. Brrr.
Efter 12 är jag med i "Efter 12" på någon av radiokanalerna (p4?) i ett samtal om spel och spelande. Kommer i vanlig ordning make a fool of myself men med ert trogna stöd ska det säkert gå bra. Kan ju bli långrandig och fackspråkig (och därmed obegriplig) när det gäller mitt pokerspelande men det blir nog bra. Det här är alltså söndag kl 12 (efter 12 egentligen) vi pratar om.
Yours truly kan ha gått vilse i 3 timmar när jag skulle ut och köpa mig lite till livs vid klockan 23 igår. Det var soft. Pratade med min första amerikanska polis, och tro det eller ej, han åt en munk. Han visste inte vart Pacific Tradewinds låg men utstrålade pondus med sin gigantiska batong och sin puffra. Vill ha en stor batong som jag skulle slå mina vänner med när de inte lyssnar på mig, man får en ofrånkomlig och absolut pondus när man viftar med en batong.
Trådlöst internet borde ni testa där hemma, men man brukar ju säga att det som finns i Amerika tar 10 år på sig innan det kommer till Sverige så ni får gott vänta till 2018. Men jag ger det två tummar upp!
Kvällen ligger framför mig, men Allister somnade just då han sov brevid en snarkande luns i natt. När han blev som mest desprerat sparkade han snarkaren i huvudet och körde toalettpapper i sina öron och kunde till slut knipa sig en timmes sömn. Sen när han nog inte van "living in the fast lane" med petit moi bakom ratten, hehe. Får se vad jag hittar på men måste vara hemma kl 03 och vänta på samtal från radion, är väl typ det.
God Speed.
Subscribe to:
Posts (Atom)