En kväll på söders höjder

Var ledig från nollningen hela fredagen och firade det med att gå ut på söder tillsammans med John, Roger och Adam. Vi gick till "Ett ställe" som stället fyndigt nog hette, satt ute i Sollentuna och drack tequila innan vi hamnade i stan. Ett ställe visade sig vara ett mindre bra ställe för oss människor med den minsta gnutta av värdighet och musiksmak. De hade två olika dansgolv, ett med RnB och ett med schlager. Båda spelade musiken så högt att man inte kunde yttra mer det vanliga "fan vad snygg du é!" och "ska vi ta en öl?!" samt andra mindre utvecklande fraser.

På vägen hem inträffade två lite roliga scenarios. Det ena inträffar när jag och John kryssar sådär lite coolt genom Liljeholmsparken och vi ser en orörlig kropp ligga vid vägkanten. Efter en sekunds tvekan går vi fram och försöker få liv i den till synes livlösa kroppen. Det går inte så bra. Vi ringer 112 och blir kopplade till polisen som ger John kalla handen medan jag försöker få liv i killen (vi lyckades könsbestämma efter några minuter) utan resultat. Vi får då syn på en kvinnlig väktare som passerar förbi (att hon var snygg tillför inte historien någonting men det var hon) och med hennes hjälp lyckas vi väcka upp ynglingen ur hans skimmrande alkoholrus. Vi följer han en bit på vägen innan han viker av, John sin vana trogen försöker hela tiden hålla igång en konversation medan jag mest går och skrattar. Livräddare? Ja.

Andra grejen som inträffade var på tunnelbanan just innan händelsen ovan. En kille står och tittar på mina nya skor väldigt länge och frågar vart jag köpt dom. New York är ju mitt olidligt creddiga svar och han stönar lite av besvikelse. Han säger att han letat skor i tre år och det är just mina skor han har letat i alla dessa år. Kändes som att jag hade den heliga Graalen på mina fötter, jag är ju så lättsmickrad. Sa hejdå till honom och gick rakt in i Föräldrar på stans värsta mardröm.

Nu lagar vi (Pontus, John och jag) mat och jag står i valet och kvalet om jag ska gå ut i Uppsala med nollningen eller ut i STHLM med grabbarna grus. Ska tänka en stund till. Måste posta en bild på mina skor så alla får chansen att stämma in i hyllningarna till mina gudalika fötter. Strö gärna palmblad framför mig om ni ser mig på stan framöver, det är så skönt för trampdynorna.

Ligger och tövlar i Johns säng

I väntan på att strebern John ska komma hem från jobbet ligger jag och tövlar som fan i hans säng. Blev hårt i vanlig ordning igår, vi gick till Kalmars nation som inte kändes jättehett, musiken var helt klart sämre än V-dala i förrgår. Mötte upp med Sofia som jag lärde känna i tisdags och hängde mest med henne under kvällen men även många från Loket. Somnade vid 03 och hade turen och skickligheten att sova ända fram till 09.30, hade jag vaknat tidigare hade något dåligt hänt mig. Mådde inget vidare. Köpte en kabel till min egen dator (använt Johns, daterad till 1992) men vet inte vad koden till nätverket är och det gör inte John (!) heller.

Vi hade grillplaner men vet inte riktigt hur vädret är, det regnade när jag gick hit. Till mitt stora förtret över blöta glasögon.

Den 1:a september startar syskonens Wikströms motionstävling. Den med mest träningstimmar i slutet av månaden vinner ett i nuläget specificerat pris. Jag vill ha en månraket, Amanda en prenumenation (svårt ord att skriva), Marcus ett dasslock. May the best Wikström win.

12 dagar sen jag hörde av mig sist

Är svårt att blogga när man bor i botten av en kappsäck, sen har jag inte direkt gjort saker som går till historien de senaste dagarna. Packade ner livet så här långt i lådor och inväntade Kalles bud och transport medan jag åkte ner till Uppsala och nollades. Nollningen är nu halvvägs och det har varit roligt hittills, förmiddagen den första dagen fick vi Leif Loket Olsson-flintar och kajalmustach i våran grupp som var dedikerad till just det, Loket. Andra gruppar var tomtar, Robin Hood, Pirater (oj så töntiga den gruppen var), Flintstones (tar nog töntighetspriset ändå). Kvällen spenderades på V-dala Nation inmundigades alkohol, natten delade jag säng med............ Erik från Göteborg som inte heller hade någonstans att bo i Uppsala.

Vilade igår och stod över sportardagen då mina grejor vid tillfället låg i lådor i Umeå. Inte heller på kvällen kunde jag uppbåda någon entusiasm att nollas då jag sovit helt galet uselt de senaste dagarna. Behövde vila upp mig helt enkelt, är ju näst äldst i min grupp (så skönt att jag inte var äldst, hade tagit hårt på min redan hårt, av 26-årskris, prövade kropp). Nu laddar jag dock i Johns säng för kvällens fest.

Måste ta tag i min dag nu, 12.33 är klockan...

Sista dagen

Sitter här på JFK och dels bävar inför ett dygn på flygplan och flygplatser och dels ser fram emot att stå på svensk mark igen. Har 3 timmar kvar till planet går och jag har redan suttit på Starbucks i 2 timmar, stolen är inte vidare skön heller kan jag meddela.

Bilder kommer imorgon, nu orkar jag verkligen inte sitta här längre. Ses i Sverige.

Men åh

Alla mina falerade videoposter kom i klump nu istället, därav fyra (edit - har raderat två som inte fungerade, de kommer komma tillbaka inom en icke avlägsen framtid) i rad. De andra sover medan jag skriver lite vykort (skicka sista dagen på en sex veckors resa är en vinnande metod) och donar på lite. På svensk mark snart igen, har ju inte direkt varit gisslan hos en kommunistisk guerillagrupp i något latinamerikanskt land i 4 år men ska bli väldigt skönt att komma hem nu. Har dessutom en miljon grejor att ta tag i, till exempel att flytta ner till Uppsala där jag inte ens har lägenhet ännu. Letar för fullt men ser mörkt ut i nuläget.

Ipoden är laddad, datorn likaså. Allt är ompackat, köpte en ny väska idag för att klara det ökade baggaget.

Dagen har spenderats i Woodbury som är en Outletstad mer eller mindre. Finns det mesta men jag fyndade ett par skor och ovan nämnda väska för $470 totalt, det känns fint. Nu handlar allt om att slippa tulla för skiten jag köpt här borta, vilket råkar vara en hel del. Oroar mig säkert i onödan men jag vill verkligen, verkligen inte åka på att betala 25% moms för de saker jag köpt här borta. Skulle ta livet av mig.

Till veckan står ett sista futilt, desperat försök att få boende nere i Uppsala på schemat, städa ur lägenheten, fixa flyttlass, gråta över spilld Umeåmjölk, fylla år ska också hinnas med. Nu ska jag skriva klart vykorten. GN.

Calvin Harris-Vegas

Som en tribut till min Vegasvistelse. Calvin Harris är lite fin (om han är ocreddig tar jag givetvis tillbaka föregående uttalande).

Foreigner - Urgent

Sitter på ett fascistiskt bibliotek i Miami där man inte får surfa sidor som har med gambling att göra. Förstår de inte att det är Urgent! ;)

Boston Tea Party

Väntar på att tvätten ska torktumlas sittandes ner på ett källargolv i Boston (allting låter coolt, bara man ser till att göra det i Boston) med Bosa en meter bort. På repslängds avstånd alltså.

En dag av intensivt bilåkande är över, hela vägen från Montreal, genom Vermont och New Hampshire, till den förmodat fina staden Boston. Damen som tog emot oss på vandrarhemmet var väldigt, väldigt trevlig och fixade allting vi kunde tänkas behöva för morgondagens strapatser.
Slungade i oss lite middag och tog sen tag i Tvättproblemet. Tvättproblemet har bara växt i omfattning och vi var nere på krisartade lager av ren tvätt och deras 24h tvättomat togs därför emot med öppna armar.

Vi tänkte slänga in tvätten i maskinen och sen kicka back på hotellrummet med Wrestling och predikande (det är fan nöten! Går inte att sluta titta på någon av dom när man väl börjat, hela tiden med ångestsvettningar, spya i halsen men ändå ett dumflin på läpparna).

Åhh, tystnad! Det innebär att tvätten är klar! Måste sluta, ska upp dumtidigt imorgon.

Montreal

Så franskt, så avslappnad och så soft. Montreal var långt bättre än förväntat (hade iof inga förväntningar) och dagen har spenderats promenerandes på stadens gator och torg. Mycket HBT, mer än lovligt många helt galet vackra damer (när en fransyska säger "Hot" låter det som "Ot" när H:et är stumt, finns det något vackrare?), fin arkitektur som påminner om San Francisco i mångt och mycket.

Vi mötte upp med en gammal studiekamrat till Stina samt hennes pojkvän och käkade indiskt med dom på Rue Saint-Denis, 10 olika rätter-tänket och en god stämning som späddes på med en flaska vin.

Det slog mig just att jag "festat" EN gång sen jag kom till USA 30:e juni... jag såg sommaren framför mig i något slags kemiskt lyckorus när det var som mörkast och kallast i midvinterfrosten men det har ju fallit helt platt. Vår karavan har töjt hästarna väldigt tidigt varje kväll och jag känner mig lite frustrerad av att vara den enda omogna tonåringen i gruppen som känner för att sätta flaskan till munnen och/eller stanna uppe längre än 22 en enda kväll. Men jag har inte gått ut ensam innan de andra kom hit och jag har inte tänkt göra det nu heller, det känns helt barockt att festa i det här läget. Nu finns det kanske större problem än att man har missat sin fylla några dagar under en sommar men jag känner att det saknas något. Kan vi åtgärda det i höst Doktor Norman?

Nu är det dags att sova, ska upp tidigt som vanligt. Det ska jag inte säga något om, förstår att vi måste maximera tiden här men jag ser ingen motsägelse i att sova längre än till 07.30 som väckaren står på och att ändå ha en fullgod semester. Men det är ju bara jag.

I Kanada, nyheter!

Efter ett par dagars bilande genom Pennsylvania och New York nådde vi idag Niagara Falls och sedemera Kanada. Sitter på ett rum på Holliday In i Wassanoga utanför Toronto och skriver medan Henrik och Lina sover. Svårt att ta sig tid att blogga när man hela tiden gör saker (sitter i en bil, går på stadens gator och torg etc), därav har den ack så viktiga bloggfrekvensen blivit lidande. Tiden i bilen spenderas med geografinötning med Lina, kan nu alla USA:s delstater och deras tillhörande huvudstäder (South Dakota - Pierre, Arkansas - Little Rock, Pennsylvania - Harrisburg.. tjing!) samt pokerspelande mot Henrik, det går sådär med det dock :).

Den stora nyheten här i USA är annars att Björn och Stina har förlovat sig, vi bjöds på champagne och tilltugg men det tog ett tag innan vi såg ringarna på fingrarna och fick höra den glada nyheten! Fantastiskt roligt!

Som jag nämnt tidigare letar jag bostad som en besatt men inte ett svar ännu så länge på blocket och på studentstaden.se drar jag dött då min kötid är några hundra dagar för lite för att kunna konkurrera om minsta lilla rum. Kommer få bo under en gammal eka för 3900 kr i månaden, jag vet det. Ni är välkomna till Ekan på inflyttningsfest 1/9, blir en sjukt blöt fest (tihi) och utgång är lika med landgång. As always.

Nu blir det sängen och imorgon åker vi vidare mot Montreal. Fest.
























Ståendes mitt i Niagara Fallet 1


















Ståendes mitt i Niagara Fallet 2.

För NYA, och gamla bilder, klicka här!

Varför går jag upp så här tidigt?

Klockan 07, när morgonen knappt har hunnit bli just morgon är det tydligen dags att stiga upp enligt de hemska människor som har mött upp med mig här i N.Y. Varför? För vem?
Ögonen blöder och hela kroppen gör ont vid minnet av den hemska morgonen med duschkö och insektsfest. Dagens U-landsproblem.

Nu ska vi strax vinka av Britta som har tjänstgjort med mig i en vecka här borta på andra sidan Atlanten. Vi har haft det riktigt roligt och jag hoppas att resan går bra för henne.

Erlend Oye (inte helt korrekt stavat) har enligt säkra källor en crush på en av mina vänner, det är lite stort. Jag vet inte... vet då inte någon kändis som har flörtat med mig. Vet iof ingen som har flörtat med mig (tänkte hinna före alla wise asses där ute) så det gör det lättare att utesluta sensuella blinkningar från kändisar som skräp i ögat eller ticks.

Nu blir det stadens gator och torg igen.

Jagar tak över huvudet

Flytten kommer allt närmre och jag har ännu så länge bara någonstans att flytta från, ingenting att flytta till. Men med desperation i blick och coin in my pocket går jakten outtröttligt vidare, Uppsala finkammas på vindsvåningar, gårdshus, studentlägenheter, uthus i hopp om att något ska passa mig. För vissa krav tillåter jag fortfarande mig själv att ha (förmodligen väldigt naivt och dumt), det ska vara inom ett rimligt avstånd från skolan, det ska vara hyffsat stort (minst 16 kvadrat) och jag vill helst undvika delat boende i alla former. Jag har trivts väldigt bra i det delade boendet med Rosa men känner att något eget är vad jag vill ha just nu, även om jag har sökt både korridor och delad lägenhet.

De andra sover tungt, dock vaknade Lina av en mardröm för några minuter sen och var fullkomligt livrädd när hon satt upp i sin säng. Undrar vad hon drömde om...

Försöker posta en video här på bloggen men det går inte så bra. Den alkoholiserade kokainisten (vi kan kalla honom Elvis, för det heter han) jag bodde med i Miami spelade och sjöng Lost Cause för mig på sin gitarr. Det var vackert.

En lång dag på Manhattans gator väntar, borde sova men kan inte riktigt motivera mig att lägga ner huvudet på kudden. Hmm...

First we take Manhattan..

Har inget internet på rummet (ouppkopplad är det nya fängelse) och har därför hamnat helt på kant med bloggandet. Upptäckte just att mina uppkopplingar på Donken har kostat mig $8/gången (man får vad man förtjänar när man dinerar på Donken med andra ord) och det känns väl lagomt surt, man tappar lusten att spontanblogga. Om jag skulle bumpa ihop med Molly Ringwald, George Clooney eller någon annan fin kändis lovar jag dock att skriva allt om det inträffade.

Imorgon kommer Bosa, Bosas syrra, St1ntor och St1ntolina att landa på Newark, hade planerat en överraskning till de små liven om min outnyttjade Maiden-biljett sålts den gångna helgen men uppgifter säger att den är såld men inga pengar är givna för den.... vet inte om det klassas som såld då...

Dåligt med batteri nu, ska shoppa böcker på Barnes & Noble nu och lovar att lägga upp bilder när jag får mer tid och rum. Veckan har spenderats shoppandes, loungandes, parkandes och i kulturens namn gick vi på The Met igår. En hel del Picasso, Matisse, Manét, Otto Dix insöps.

God Speed